Mary Beard, i översättning av Annika Hultman Löfvendahl, inläst av Lo Kauppi, omslag formgett av Carl Åkesson & Peter Dyer
1 h 34 min. Norstedts 2018
I original på engelska Women & Power (2017)
Det är inte helt lätt att som akademiker göra sig berömd i vidare kretsar, i synnerhet inte om man är kvinna bör kanske tilläggas, men brittiska Mary Beard (f. 1955) har som professor i antika språk kommit att bli en av dem. Och det är inte omöjligt att de män som tänker på Romarriket (jag anser mig inte tillhöra dem i någon större utsträckning) också tänker, utan att veta om det, på just Beard. I manifestet Kvinnor & Makt använder hon sina kunskaper om antiken kring att diskutera hur kvinnor hålls utanför maktpositioner och vad som sker med och kring kvinnor som mot alla odds innehar en sådan. Grundtesen är:
Man kan inte på ett enkelt sätt passa in kvinnor i en struktur som redan är kodad som manlig; man måste förändra strukturen.
Mycket har hänt, tack vare idog kamp och trots stort motstånd, i samhället de senaste dryga hundra åren för att kvinnors möjligheter att uppnå någon form av personlig frihet ska öka. Och det är en process som pågår varje dag, inte minst när vi ser hur konservativa krafter gör vad de kan för att återkalla de landvinningar som gjorts. De mekanismer som reglerar kvinnors utrymme att ta makten över sin egen position och över samhället i stort är inget nytt påfund. Beard skriver i förordet till Kvinnor & Makt, som är baserad på två föreläsningar hon hållit:
Det här är ett område där antikens greker och romare kan lära oss något om oss själva. När det handlar om att tysta kvinnor har den västerländska kulturen övat sig i tusentals år.
Beard tar avstamp i Odysséen och dess första sång, där Penelope, Odysseus fru och drottning av Ithaka, nås av budet att de trojanska krigarna har bekymmer att komma hem. Föga oroad ber hon budbäraren sjunga något muntrare när deras gemensamma son Telemachos, blott en pojke vid tillfället, förvisar henne till kammaren då att tala bara angår männen. Exemplet är flera tusen år gammalt, men det finns, menar Beard på goda grunder, ett samband mellan det osynliggörandet och de mobbar som drar runt i sociala medier och hetsar mot, hotar och tystar kvinnor som syns i det offentliga rummet (vare sig det är fysiskt eller digitalt). På liknande sätt betraktar Beard flera andra företeeleser som vi kan se i dag och dess kopplingar till antikens myter och berättelser.
Och även om Kvinnor & Makt är en kort skrift är det ett imponerande arbete för vilket Beard är synnerligen väl skickad. Hon läser antikens verk på samma sätt som jag hoppades kunna göra när jag initerade mitt klassikerår (”Klassikeråret 2019”, 2018-12-31), men där jag föll till föga har Beard både en kunskapsbas och ett intellekt som tillåter den typen av läsning. Den ringa längden bör vara inbjudande, även om innehållet är så mycket större.