Jo Anne Beard
438 s. Serpents Tail 2023 (1998, 2021)
Den första fråga man bör ställa sig är hur viktigt man tycker att det är med genrer. Då menar jag inte huruvida något är space opera eller fantasy, eller om det är feelgood eller romance, nej, jag menar större genrer. Som fiktion och essäistik. Den amerikanska författaren Jo Ann Beard (f. 1955) rör sig i gränslandet mellan dessa genrer, kanske sysslar hon med båda, kanske ingen, oavsett vilket är The Collected Works of Jo Ann Beard bland det bästa jag läst, alla kategorier.
The Collected Works of Jo Ann Beard är i strikt mening inte hennes samlade verk, men det är som babushka-dockor, en samling av essäistiska noveller och novellartade essäer som tidigare givits ut i två olika samlingar, som The Boys of My Youth (1998) och Festival Days (2021) och vars texter givits ut på olika håll under årens lopp. De har det gemensamt att de allt som oftast har en berättare eller en huvudperson som delar namn med författaren och att de i någon grad utgår från ett faktiskt skeende som gradvis övergår i något annat, fiktivt, utan att det för läsaren är uppenbart var och när. Det hade kunnat vara frustrerande, men något sanningsanspråk finns egentligen inte, tvärtom är det tydligt att det är litteraturen som står i första rummet.
Essäistikens meandrande och analyserande hållning är kanske inte en självklar grund att stå på när man skriver om sorg, sjukdom, död, uppbrott och såriga familjerelationer men det är något med Beards anslag som lämnar mig fullkomligt försvarslös inför det hon berättar. Oavsett om det är hennes egna känsloliv, hundens obarmhärtiga ålderdom, faderns alkoholism eller makens otrohet (och inte sällan en kombination av flera av dessa på en och samma gång) kan hon ena stunden med penetrerande kyla precist beskriva hur det är eller upplevs, för att i nästa stund få läsaren att vilja begrava tårna i pälsen på en hundmage, luta sig ut över samma balkongräcke eller köra i 100 kilometer i timmen över en tågövergång.
Det finns många mycket starka texter i boken, vissa mer så än andra (”The Fourth State of Matter” och ”The Boys of My Youth” exempelvis) och värdigt en god novellförfattare är Beard också mån att hålla läsaren i sitt grepp. Det är kanske inte spännande eller gastkramande, men det finns i regel ordentliga slut att leta sig fram till. Och när man väl kommit till dem är det mycket, mycket svårt att släppa taget.
Beard är en författare jag unnar alla att upptäcka, och det är synd, om än inte för sent, att hennes böcker ännu inte översatts och att hon vid det här laget inte har en enorm läsarskara som efterlängtar varje ord hon skriver. Men det är väl så, lite nyckfyllt, i branschen. Jag kan bara konstatera att jag är väldigt glad att The Collected Works of Jo Ann Beard kom till mig när den kom.