Den här novellen skrev jag som en uppgift i Skapande Svenska. Det är en inre monolog som jag hoppas ska roa.
Givetvis är det skyddat under upphovsrättslagen, men jag är inte omöjlig så om någon skulle vilja använda den till något får ni gärna fråga mig.
Det ska bli skönt att komma hem igen. Norrköping är inte så jävla upphetsande. Varför måste man stå i kö, förresten? Borde jag inte kunna gå före och bara få min biljett. Det lär ju vara enkelt. Gubbe med keps. Typiskt. Kan de inte bara ge honom hans biljett så att det blir min tur? Eller otur kanske?
”Hejsan, var önskas resa?”
Värst vad munter han var…
”En biljett till Stockholm.”
”Rökfritt?”
”Ja, rökfritt.”
”Första klass?”
”Nej, jag vill inte ha första klass.”
”Tur och retur eller enkel resa?”
”En enkel, ja.”
”Och var var det du skulle?”
”Stockholm.”
”Såja, var så god.”
Åh, jag förstod att det tog tid för gubben. Herregud, var de tvugna att sätta in prao-eleverna just idag?
(mer …)
-
Den inre resan
Senast ändrad:
Fler inlägg
