Anne Carson
192 s. New Directions 2024 (2024)
Varje gång jag läser kanadensiska poeten Anne Carson (f. 1950) undrar jag varför jag inte gör det oftare, för varje gång jag läser henne lämnar hon mig som en rikare människa på ett sätt som få andra författare konsekvent klarar av. Hennes senaste bok, Wrong Norma, utgör inget undantag och den visar, om inte annat, vilken status Carson åtnjuter (välförtjänt), för jag tror få andra hade kommit undan med att göra något så ostyrigt och mångformat.
Till en början kan man diskutera vad det är det handlar om. Är det poesi? Är det noveller? Mjae, Carson rör sig ofta i det prosalyriska gränslandet och det var där, med Autobiography of Red (1998), jag fann och förundrades av henne. Wrong Norma är ändå något annat. Kortare novellaktiga texter varvas med inskannade, närapå utsuddade, skrivmaskinsfragment av mer lyriska slag, ofta avklippta och utklippta, fragment av eget fritt val snarare än av tidens tand eller skrivkrampens bojor, mer som konstverk än litteratur. Novellerna å sin sida, är även de spretiga, från de något mer traditionella texterna om kvinnan som blir vän med en kråka och ger sig på de lokala droglangarna för att rubba deras cirklar, en fläck, en flyttat pryl i taget, till mer högtflygande (bokstavligt) texter, som den där självaste himlen under en veckas tid lär läsare allt om att skriva på himlen. Andra mer klassiska dikter får också rum, och det som blivit ett annat av Carsons kännetecken, kopplingen till antikens myter och personer.
Om man söker efter ett uppenbart spår genom texterna kommer man nog gå bet. Carson själv är inte heller mycket till hjälp i frågan. Baksidans text är ett citat av författaren, enbart: ”Wrong Norma is a collection of writings about different things, like Joseph Conrad, Guantánamo, Flaubert, snow, povert, Roget’s Thesaurus, my Dad, Saturday night. The pieces are not linked. That’s why I’ve called them wrong.”
Med det sagt fortsätter Carson att vara en författare som både utmanar och öppnar upp läsaren på ett alldeles säreget vis och jag inser så sakteliga att jag nog kommer behöva, inte direkt av fri vilja, snarare av nödvändighet, fortsätta ta mig igenom hennes författarskap, för vem vet vad jag där kommer finna? Jag ser fram emot att ta reda på det, eller åtminstone försöka.