Idag är det alla hjärtans dag och jag tänkte bara gnälla lite om att det inte är mitt hjärtas dag idag, att jag inte har någon att dela den här och alla andra dagar med och att jag är helt deppig på grund av det. Och det är förstås inte bara idag.
*Uppdatering: Ja, jag kan väl fortsätta på emo-spåret, dagen till ära. Idag skrev DN en artikel om att Vasa Realskolan i Stockholm har studiedag idag för att pressen på deras elever blev för stor med rosköp och liknande. I samband med artikeln publicerade de följande brev till BRIS från en 16-årig tjej (jag tänker kallt räkna med att DN på ett eller annat sätt har tillstånd att publicera den):
”Jag är den enda i min kompiskrets som inte har någon att skriva ”älskar dig puss o kram” till. Den värsta tiden på året är året runt! Men den absolut värsta dagen på året är alla hjärtans dag. I år tog jag ledigt från skolan för att slippa förödmjukelsen.
I skolcafeterian brukar de nämligen arrangera en rosförsäljning. Tanken är att man köper en ros för tjugo kronor och skriver ett kort, anonymt eller ej, och sen får den man gillar rosen med kortet. Jag hatar att vara den enda som aldrig får någon ros.
I låg- och mellanstadiet kunde jag i alla fall stå ut med att inte få något kort, men nu, när det handlar om rosor… och alla, då menar jag verkligen ALLA, har pojk- eller flickvän. Hur skaffar man pojkvän? Jag är sexton år och jag vet inte ens hur man flirtar. Jag har aldrig haft någon pojkvän, och jag är övertygad om att det handlar om mitt utseende.”
Roligt läge. Speciellt när man är sexton bast. Eller när man är tjugo. Eller när man är ännu äldre.
Men jag är inte bitter.
(Ni måste hålla med om att ni varit förskonade från den här typen av emognällinlägg tidigare?)