På Svenska Dagbladets hemsida (och med största sannolikhet även i tidningen) finns en diskuterande artikel om att ”Bloggare utmanar litterärt finrum”. Artikeln i sig är ganska menlös och tar inte upp särskilt mycket nytt, men diskussionen är ändå intressant – är bokbloggar ”lika mycket värda” som tidningarnas litteraturkritiker?
Järnringen förlag har på sin blogg delat med sig av sin syn på det hela och jag, som amatörbloggare och bokintresserad, håller förstås med:
Jag tror nog jag skrivit det ett par vändor här, men gör det igen: varför envisas med att göra skillnad på en bokblogg och en papperstidning? Det är ju du som läsare som ska göra bedömningen om du upplever avsändaren som trovärdig, inte det faktum att det står “Stora dagstidningen” eller “lilla bokbloggen” i sidhuvudet.
Litteraturkritiker i USA har dock förfasat sig över bloggarnas framfart men det är knappast den delen av bloggandet som är värd att förfasa sig över. Att släppa fram många (förhoppningsvis väl underbyggda) åsikter främjar ju diskussionsklimatet och bidrar till den allmänna konsumentrådgivningen. Om bloggar stoppas – är det fikarummen som står på tur?
Det förfasansvärda i så fall är vikten som läggs på de rykten och rena skitsnack som sprids via bloggarna.
Jag själv förväntar mig inte att få några recensionsexemplar av annat än rollspel (där det är för Rollspel.nu’s räkning), jag har nog för få läsare (exakt hur många jag har kan läsas om här och här) och saknar fokuset ”bokblogg”. Däremot tycker jag att det är intressant att skriva bokrecensioner i synnerhet och recensioner i allmänhet och kommer fortsätta att göra så. Jag hoppas dessutom att tidningarnas förskräckelse inte har någon inverkan på de många bra och seriösa bloggrecensenterna som finns.