Originaltitel: The Boondock Saints
Regissör: Troy Duffy
Manus: Troy Duffy
Språk: Engelska, ryska, italienska, papiamento, latin, tyska och spanska
Land: USA och Kanada
År: 1999
Längd: 110 minuter
Två irländska bröder (Sean Patrick Flanery och Norman Reedus) hamnar av en händelse i bråk med maffian och dödar två därur. Av pressen ses de som helgon och det dröjer inte lång tid innan de själva ser sig som det. Med den excentriske polisen Paul Smecker (Willem Dafoe) i hälarna ger sig bröderna ut på ett korståg mot alla onda människor.
Med handlingen i centrum ställs frågan om ändamålen helgar medlen och det görs riktigt bra. De många våldsamma och blodiga åtgärderna som görs mot de bröderna anser förtjäna döden är knappast glamorösa. Jag tycker om att ingenting är svart eller vit. Handlingen är bra och spelar mycket på tittarens samvete, men inte bara. Jag tycker den klarar sig bra i sig själv, främst tack vare karaktärerna.
Och karaktärerna hade förstås inte kunnat finnas utan skådespelarna. Willem Defoe är som klippt och skuren för den excentriska polisen som styr och ställer som han vill och därför sällan ifrågasätts. Bröderna spelas även de trovärdigt i sin milda(?) galenskap.
Det jag tyckte var märkligast med The Boondock Saints var humorn. Jag hade inte räknat med att den skulle vara så uppenbart rolig på sina ställen. Även om man sätter skrattet i halsen ibland så är det väldigt mycket som kändes som att det bara hade syfte att vara roligt. Mycket på den fronten var bra, men inte allt. Kanske hade filmen blivit för tung utan.
The Boondock Saints är en riktigt, riktigt bra film med många nyanser och med skickligt framförande. Ett måste att se.