Tracy Chevalier, inläst av Juliet Aubrey
14 h 22 min. HarperCollins 2024 (2024)
Brittisk-amerikanska författaren Tracy Chevalier (f. 1962) tog världen med storm med sin roman Girl with a Pearl Earring (1999) om konstnären Johannes Vermeer och den unga Griet som satt modell för tavlan med vilken romanen delar namn. Där och då visade Chevalier att hon behärskar att skriva historiska romaner till fullo.[1. Även om jag personligen tyckte Falling Angels (2001) var riktigt dålig, men det var nog mer för att jag var (och är) helt ointresserad av det viktorianska som där skrevs fram.] Hennes senaste roman, The Glassmaker, är en originell berättelse om glashantverksön Murano utanför Venedig.
Vi börjar på 1400-talet i glashanterverksfamiljen Rosso där den unga flickan Orsola får se sin pappa dö av en glasskärva under tillverkningen av en ljuskrona. Det blir startskottet för familjens prekära situation i en föränderlig värld. Tack vare en rivaliserande familj får Orsola vägledning i hur hon ska tillverka glaspärlor, men eftersom glas inte är för kvinnor måste hon hålla sitt hantverk hemligt för sina syskon till dess att hon uppnått perfektion.
Här hade också berättelsen kunnat sluta, eller åtminstone puttra på utan att bli någon spektakulär berättarkonst. Familjen hade stretat på, några hade dött i pesten, pärlorna hade blivit bra. Fullt så enkelt gör Chevalier det inte för sig eller för läsaren. Som en flatmacka på sundet mellan Murano och Venedig slår berättelsen ner och låter decennier passera utan Orsola och personerna omkring henne åldras nämnvärt. Plötsligt är vi i 1500-talet och kolonisationen är i full gång, sedan 1600-tal och barock. Tiden flyter långsammare på Murano, vilket romanens figurer vet om, de räds fastlandet och vad som händer när tiden börjar flyta för dem som för alla andra. Greppet får mig att tänka på Hundra år av ensamhet[2. Att huvudpersonen i The Glassmaker nästan delar namn med matriarken i Hundra år av ensamhet bidrar säkert en del till kopplingen, och jag ka inte låta bli att undra om det är en medveten referens.] i det att tiden arbetar annorlunda för dem som bär vikt för berättelserna och det magiska skimmer som tiden sker är inte alls lika uppseendeväckande för figurerna som för läsaren. Chevalier når inte upp till Gabriel García Márquez litterära nivå men The Glassmaker är ändå en rejält bra bok. Chevaliers förmåga att vecka liv i historiska epoker får verkligen utrymme här, samtidigt som det är lätt att känna med och för inte bara Orsola utan även många av de andra figurerna. Kanske blir det så när man lär känna dem över en halvdussin sekler?
Jag tror inte jag hade nått fram till The Glassmaker om det inte varit för ett mycket passionerat boktips, men jag är väldigt glad att jag fick det. En spännande form (ändå tillgänglig!) och en levande miljö med figurer att engagera sig i. En utmärkt historisk roman, helt enkelt.