Originaltitel: Yige ren de shengjing
Författare: Gao Xingjian
Översättare: Göran Malmqvist
Utgivningsår: 1999
Tryckår: 2000
Originalspråk: Kinesiska
Sidantal: 446
Förlag: Atlantis
ISBN: 91-7486-515-3
Nobelpristagaren Gao Xingjian presenterar en mycket personlig bild av förtryckets Kina och hur det var att skriva en bok om sina minnen. Den lider dock av några problem.
I en dialog mellan författarjaget i nutid och hans minnen av sig själv i tredjeperson redogör Gao Xingjian om sin tid i Kina. Född och uppvuxen där, men aldrig hemma. Det är en fasansfull värld som målas upp, tröstlös och ibland uppgiven, men aldrig utan eftertanke. Eftertanken är dock sällan så välformulerad att den gör sig som bok. Ofta känns det som att han skriver främst för sin egen skull (vilket han mycket väl både kan och får göra).
En ensam människas bibel är en märklig historia. Det bestående intrycket av boken är att huvudpersonen har sex, inte sällan flera gånger per kapitel. Och jag må vara trångsynt, men jag ser inte riktigt vad det har att göra med någon frihetskamp eller uppgörelse med ett stormigt politiskt förflutet. Det är snarare löjeväckande.
Språket är en annan sak, men det kan mycket väl vara ett översättningsproblem. Ofta är det märklig meningsföljd (utan synbar anledning), ibland konstig ordföljd och väldigt många korrekturmissar. Det var nästan så att det var tröttsamt att läsa på grund av alla knasigheter.
Ändå är inte allt pest. De få avsnitten om kulturrevolutionens Kina är riktigt intressanta, även om de kan vara vinklade, och bortser man från språk och irrelevans så kan den mycket väl vara läsvärd. Annars inte.