Det sägs att verkligheten överträffar dikten ibland. Ofta används det som ett argument för att göra en bok eller en film av en verklig händelse eller någon persons liv. Det är ganska sällan jag håller med och håller jag med är det inte för att verkligheten överträffar dikten utan för att verkligheten råkar vara en himla bra dikt.
Jag har inte mycket till övers för verkligheten. Det låter dumromantiskt, men så är det. Jag tycker det är intressantare med gränsdragningen mellan fakta och fiktion och leken med blandningen av de tu. Förmodligen är det därför jag inte blir särskilt imponerad över att något är baserat på en verklig händelse. Verkligheten fungerar inte särskilt bra på film eller i en bok utan det krävs – nej, jag kräver! – att berättelsen ska förfinas så att det är anpassat efter den nya formen (oavsett om det är bok eller film) snarare än sträva efter att återge verkligheten så bra som möjligt. Jag lever i verkligheten varje dag och den är mycket bättre på att vara sig än vad en film någonsin blir.
För att ta ett exempel: Citronträd och motorolja bygger på den sanna historien om mekanikern Burt Munro (förträffligt spelad av Anthony Hopkins) som bygger världens snabbast motorcykel. Berättelsen är intressant och det hade den varit oavsett om den varit baserad på en verklig historia eller ej. Filmens enda (!) fel är att historien inte riktigt är anpassad till filmmediet. I det fallet hade en mycket bra film kunnat bli fenomenal om bara lite energi lagts på att förfina berättelsen snarare än att förfina verkligheten.
Ett annat exempel: Populärmusik från Vittula sägs ju vara en självbiografisk historia om hur asfalten kom till Pajala (bland annat). Det fantastiska är ju inte att den är sann utan på sättet den häftiga historian berättas. Jag tvivlar på att den magiska realismen bor i Pajala men nog bor den i boken alltid. Här har Mikael Niemi använt sin uppväxt för att inspirera sig, inte för att leda sig. Det är en väldigt viktig skillnad.
Nu får ni förstås inte missförstå mig, jag har inget principiellt mot att verkliga händelser blir filmer eller böcker, tvärtom tror jag att det är bra för annars skulle det nog bli betydligt färre filmer gjorda och böcker skrivna. Det jag vänder mig emot är att det skulle vara ett argument för att någonting blir bättre än vad det är. Jag är säker på att exempelvis Schindler’s list hade varit en fantastisk film även om andra världskriget aldrig ägt rum*, för oavsett vilket är det en fantastisk historia.
* Få inte för er att jag inte tror att andra världskriget ägt rum eller något annat dumt – det är jag säkert på att det gjort. Det enda jag säger är att dikt och verklighet inte är samma sak och därför är bra på olika saker. Det är med andra ord inget politiskt uttalande.