Originaltitel: Thir13en Ghosts
Regissör: Steve Beck
Manus: Robb White, Neal Marshall Stevens och Richard D’Ovidio
Språk: Engelska
Land: USA och Kanada
År: 2001
Längd: 91 minuter
Thir13en Ghosts är en nyversion av filmen 13 Ghosts från 1960. Tyvärr har jag inte sett originalet (än) men det hindrar mig förstås inte från att ha en åsikt om uppföljaren.
En familj får ärva sin döda släktings fantastiska och märkliga hus. Vad de inte vet är att spöken fångats och släppts in och att huset egentligen är en maskin för att se in i framtiden. När advokaten försöker fly med en stor summa pengar råkar han låsa ytterdörren och starta den tidsinställda mekanismen som släpper ut spökena i huset, endast styrda av de latinska fraserna som är inristade på glasväggarna.
Historien, så som den är presenterad här, är inte alls särskilt bra. Det känns aldrig riktigt troligt och de flesta tvisterna är ganska uppenbara. Det tråkiga är att Thir13en Ghosts har potential att vara jättebra, men det sjabblas bort på grund av att någon inte vågar ta ut svängarna med historien. Idén med maskinen, spökena i sig och framförallt huset är oerhört ballt och inspirerande. Rent visuellt är det här bland de häftigare filmerna jag sett, men tyvärr räcker det inte särskilt långt.
Två av skådespelarna är bra. Det är inte särskilt bra att det är så få, men de enda som är värda att nämna för sina goda insatser är Matthew Lillard och Rah Digga. Problemet är mest att de andra är överspelade och har rätt otacksamma roller. Jag antar att det är svårt att göra något bra av dåliga roller…
Thir13en Ghosts kan vara värd att se för det visuella – den är sjukt snygg – men har man några andra förhoppningar kommer man bli riktigt besviken. Ett försök som kunde gjorts mycket bättre.