I fredags, den 15/8, hade jag den andra och sista träffen på kursen Att skriva historiska romaner (som jag skrivit om här och här). Även om det var en lång dag så var den givande och trevlig.
Jag skriver på en roman om ingenjör Andrées ballongfärd till nordpolen som den borde ha varit. Lite av tanken är att gå en match på bortaplan mot Gabriel Garcia Marquez, den magiska realismens mästare. Jag räknar inte med att vinna, men jag kommer banne mig försöka. Vad kursen gav mig i fråga av framtida författande så var det inte så mycket generella saker, men väl en hel del om hur jag ska fortsätta det här projektet.
För att testa min förmåga valde jag rätt tidigt att inte låta särskilt många läsa det jag skriver. Jag ville ta reda på vad jag var kapabel till på egen hand och sen låta min text bli kommenterad av någon sakkunnig. Strategin var framgångsrik för den visade att jag kan det jag vill åstadkomma och gav en smärre egoboost vilket jag kan behöva, tror jag. Jag tenderar att vara väldigt självkritisk annars.
Min insats i övrigt var väl sådär. Jag hade hoppats på att skriva nästan dubbelt så mycket vilket helt enkelt inte blev av. Jag kan skylla på att jag hade mycket annat att göra under tiden och lämnade in min text en vecka tidigare än nödvändigt, men det är bara fegt att skylla på det.
Jag är väldigt nöjd med kommentarerna jag fick, även om jag kanske hade önskat mer detaljrika kommentarer (men min text kanske är perfekt? Nej…) på saker jag själv funderat en del kring. Jag blir dock varm och sporrad av kommentarer som ”[d]et gäller att du har en bra historia att duka upp. Och den har vi inte sett ännu. Jag hoppas bara att den är så bra som upptakten lovar”, ”[d]u skriver bra, du har hittat en utmärkt ton som du håller såhär långt” och ”[d]ialogen är skickligt konstruerad”. Att jag fick rekommendation kring användandet av fotnoter, vilket jag funderat mycket kring, var också jättebra. Många av mina frågeställningar presenterade jag på skriveri.yasylum.se, ett forum jag startade i samband med kursen och som hjälpte mig mycket.
Kommer jag skriva klart? Jag hoppas det. Inte just nu, det måste få vila en stund eftersom jag ändå arbetade rätt intensivt med den när jag skrev och jag har två andra skrivprojekt som jag skulle vilja städa undan. Dels ett introduktionsäventyr till Snigels rollspel Magneter och Mirakel, dels novellsamlingen Budgivning som jag skrev i julas som behöver en upputsning om jag vill sprida den till allmänheten (om någon vill läsa och kommentera mottages den hjälpen tacksamt). Att ordna de två projekten handlar inte om särskilt många timmars arbete, egentligen, men det måste göras.