Originaltitel: Memento
Regissör: Christopher Nolan
Manus: Jonathan Nolan och Christopher Nolan
Språk: Engelska
Land: USA
År: 2000
Längd: 113 minuter
Memento handlar om Leonard (Guy Pearce), en man som lider av att sakna närminne. Detta ställer till ett och annat problem för honom när han vill utforska och hämnas den som dödade hans fru. Med hjälp av postit-lappar, polaroidfoton och märkliga tatueringar försöker han finna svaret på gåtan, men hur väl fungerar man om man inte har något närminne?
Handlingen är originell på många sätt. Dels utspelar den sig baklänges, i korta episoder som ska vara händelser ur Leonards liv. Hur han uppfattat det och hur det egentligen är. Det är ett grepp som fungerar oförskämt bra, jag är imponerad. Dels problematiserar filmen vad minne är, vad det säger och om man kan lita på det. Det är gjort rätt ofta, men aldrig så bra som i Memento.
Skådespeleriet är i högsta klass. Guy Pearce är som alltid väldigt bra och spelar både klartänkt och förvirrad på ett självklart sätt. Det är en imponerande prestation, helt klart. Carrie-Anne Moss och Joe Pantoliano gör även de stabila roller som jag kan tänka mig är rätt udda om man läst igenom manuset innan. Utan att säga för mycket, förstås…
Memento är en häftig thriller som kittlar fantasin, ens sinne för gåtor samtidigt som den får en att fundera på vad som är sant och vem man kan lita på. Kanske är det hemskt, men jag tycker att det är fantastiskt. Memento är bland det ballaste (inte nödvändigtvis ”bästa”) jag sett på riktigt länge.