Originaltitel: Låt den rätte komma in
Författare: John Ajvide Lindqvist
Utgivningsår: 2004
Tryckår: 2006
Originalspråk: Svenska
Sidantal: 415
Förlag: Ordfront
ISBN: 91-7037-125-3
Låt den rätte komma in är något så ovanligt som en svensk skräckroman, något som gör den både intressant och ställer höga krav på den, samtidigt som den hamnar i ett fack böcker som jag inte riktigt kommer överens med.
I Blackeberg går ritualmördaren lös. När en pojke hittas tömd på blod och upphängd i ett träd påbörjas en spaning efter monstret som kan ha gjort det. Samtidigt finner Oskar en ny vän i den märkliga flickan som bor i porten bredvid hans. Deras vänskap är underlig, men den svetsas samman av deras omvärld – Oskar som ett mobbat skilsmässobarn, och flickan, ja, vad är det egentligen som gör att hon luktar så konstigt?
Den här biten av handlingen hade räckt, men av någon anledning läggs lager på lager av nya handlingar och nya personer på den här spännande grundpremissen. Jag förstår inte beslutet att klämma in så vansinnigt mycket personer i boken. Alla namnges och väldigt, väldigt många har alldeles för stor (och i många fall till synes onödig) roll i boken.
Den är dessutom inte särskilt välskriven. Jag inser att hans stil är till för att skapa någon form av närvaro och autencitet, men jag tycker han gör två fel. Dels så har autencitet som fungerar väldigt lite med den faktiska verkligheten att göra. Bara för att folk pratar osammanhängande på riktigt betyder det inte att det fungerar i text. Dels har jag enormt svårt för när författaren väljer att se handlingen ur många perspektiv. Ett par fungerar, men i det här fallet är det säkert femton olika personers vars perspektiv får utrymme. Det känns billigt, och priset tar ekorren vars perspektiv används i ett par sidor.
Nej, Låt den rätte komma in var inget för mig. Jag tror att det handlar om stilar jag inte gillar och jag kan ändå se något positivt i den. En tanke som kunde varit bra (och jag vet inte hur det ligger till med de andra skräckromanerna från John Ajvide Lindqvist). Jag ser fram emot filmen som på många sätt verkar mer strömlinjeformad.