Jenny Jägerfeldt, inläst av författaren själv, omslag formgett av Sara R. Acedo
10 h 52 min. Norstedts 2024 (2024)
Det räckte med att författaren och psykologen Jenny Jägerfeldt (f. 1974) kallade sin roman Hämndprojektet för ”essäistisk” på instagram för att jag skulle bli nyfiken, för nu för tiden är det inte många som använder e-ordet i andra sammanhang än litterära tidskrifter (det är en retorisk överdrift, jag vet). Lite som jag själv ville göra i Låt barnen dansa (men här görs det ännu mer) låter Jägerfeldt sin huvudperson Nico fördjupa sig i hämndens psykologi och mäns våld mot kvinnor.
I romanen hittar Nico sin gamla dagbok och börjar läsa där, det är nog på det stora hela en ganska typisk tonårsdagbok men bland raderna ser hon att hon skrivit ”Hämnden gör dig fri”, en tes som går stick i stäv med den vuxna kvinnans, för att inte säga hela samhällets, syn på vedergällning. Eller? Det är inte självklart och när Nico råkar ut för en alltigenom obehaglig situation är det som om tankarna på hämnd återigen slår rot, omöjliga att slå sig fri från.
Jägerfeldts huvudperson är till siluetten åtminstone väldigt lik författaren upplever jag, en självständig person, utbildad psykolog och mån om att inte ta den rakaste vägen. Alla de små och stora trauman Nico upplever förminskas och rationaliseras, sätts i perspektiv som inte gynnar det egna måendet, trots att hon genom sitt yrke borde känna igen mekanismerna. Hon söker speglar, i film och litteratur, i konst och andras öden. Jag har som läsare ofta svårt att stanna kvar i rena eländesskildringar men Hämndprojektet håller mig fast genom de många parallella tankarna som löper jämte huvudhandlingen (skickligt sammanvävt med den, ska sägas).
Diskussionen rör hämnden och hur man kan reagera på de djupa kränkningar man utsätts för. Men även om vedergällningen står i fokus handlar boken lika mycket om att inte bli ett med sina trauman. Det handlar inte om förlåtelse, egentligen tvärtom, att trots att någon utsatt en för något hemskt och oförlåtligt är det viktigt att finna sig själv, på något sätt, i allt.
Hämndprojektet är en insiktsfull bok, emellanåt obehaglig, ibland nästan rolig, men rakt igenom en berättelse om att läka våra sår, och inte minst, att göra vad vi kan för att inte ärra varandra från första början.