Originaltitel: Futurama: Bender’s Game
Regissör: Dwayne Carey-Hill
Manus: Matt Groening, David X. Cohen, Michael Rowe och Patric Verrone
Språk: Engelska
Land: USA
År: 2008
Längd: 90 minuter
Jag måste till en början erkänna att jag aldrig var riktigt inne i Futurama. Jag såg det alltid som Simpsons fast utan den skarpsinniga samtidssatiren. I och med Bender’s Game måste jag kanske omvärdera mitt tidigare utlåtande – filmen är nämligen full av satir.
Priset på bränsle är högre än någonsin tidigare, därför ger sig besättningen på rymdskeppet Planet Express ut på uppdraget att infiltrera gruvan där det mörka bränslet framställs. Samtidigt sjunker roboten Bender allt djupare ner i en rollspelsvärld (snarlik Tolkiens värld) skapad av hans fantasi.
Referenserna står som spön i backen och det är det som gör hela filmen. Den är inte särskilt tät eller genomtänkt men jag satt ändå mer eller mindre dubbelvikt av skratt genom hela filmen. Sällan tycker jag filmer är så roliga som Futurama: Bender’s Game. Farhågan jag hade att det skulle kännas som ett långt avsnitt av serien besannades aldrig, vilket jag tycker är skönt.
Som rollspelare är jag förstås extra förtjust i alla referenser till nörd- och rollspelsfenomen. Jag är ganska långt ifrån den stereotyp som visas upp i filmen, men jag känner igen allting. De lyckas framställa en riktigt härlig töntighet som jag förmodligen hade blivit upprörd över för sex sju år sedan, men som jag tycker att vissa (ibland även jag) förtjänar.
Bender’s Game känns väldigt intern. Jag tror inte man roas särskilt mycket om man inte känner igen referenserna, och som film för den ”oinvigde” är den inte mycket att hurra över. Jag hurrar dock stort!