Bothayna Al-Essa, i översättning av Ranya Abdelrahman & Sawad Hussain, inläst av Cindy Kay
5 h 26 min. Tantor Audio 2024 (2023)
Varje tid ger utrymme för sina egna dystopier, varje plats en fond för förtryck och drömmarna om att slippa undan dem. Kuwaitiska författaren Bothanya Al-Essa (f. 1982) har i romanen The Book Censor’s Library skrivit en berättelse som tydligt går i spåren efter Kallocain (1940), 1984 (1949) och Fahrenheit 481 (1953), och med det en hyllning till litteraturen och en varning för den censur som sker under auktoritära styren världen över.
Världen är som ny, pånyttfödd efter åratal av dekadens där fantasier fått härja fritt. Nu är det ordning. Mobiltelefoner är bannlysta, internet är avstängt, strategiskt planerade elavbrott ska avhjälpa onyttiga fritidssysselsättningar och stimulera reproduktiv kopulation. I detta finner sig bokens huvudperson tacka ja till en anställning som bokcensur. Dagarna i ända läser han för att finna böcker som kan uppmana till revolution, dekadens eller, ack och ve, fantasi! Efter en period av enklare uppgifter får han i sina händer en nyversion av Spela för mig, Zorba av Nikos Kazantzakis vilken på allvar slår in alla dörrar mellan samhällets realism och litteraturens fantasi. Hur kan man förbjuda något sådant?
Berättelsen följer censors kamp för att inte bli avslöjad och bestraffad för sin nyvunna kärlek till litteraturen, hans invigning i motståndsrörelsen och bryderierna med att hans dotter på inget sätt låter sig stöpas i samma beiga och fantasilösa form som staten bestämt. Och bitvis är det både bra och spännande, jag har svårt att inte bli charmad av den naiva huvudpersonens invigning i berättelsernas värld, något som inte är helt olikt ett litterärt uppvaknande även utan en förtryckande statsapparat. Många titlar passerar censorns ögon och visar på hur fantasin kan öppna verkligheten till något större. Det krävs inte så mycket för att se på världen genom hans lins, både kring hur HBTQ-litteratur bannlyses och hur marknadens logik spiller över i varje aspekt av samhället på ett sätt som låter siffror vara starkare än ord.
Vad Al-Essa inte riktigt lyckas med, i mitt tycke, är att hålla samman intrigen hela vägen ut. Kanske hade hon behövt 50 sidor till, kanske hade hon behövt styra upp berättelsen tidigare. Slutet känns abrupt snarare än naturligt, även om det tycks klart och tydligt att det är en tragedi vi läser. Stundtals känns huvudpersonen frånkopplad från världen, men inte riktigt på det sätt som litteraturen kan åstadkomma, utan för att berättelsens tyngdkraft inte riktigt klarar att hålla honom nära. Med det sagt är The Book Censor’s Library ändå en uppfriskande fortsättning på en lång tradition av dystopier. Jag hoppas den genom översättning hittar en större publik.