Originaltitel: Duel
Regissör: Stephen Spielberg
Manus: Richard Matheson
Språk: Engelska
Land: USA
År: 1971
Längd: 90 minuter
Efter varje skräckfilm man ser är det någonting man vill undvika eller blivit rädd för – om än bara för en liten stund. Hajen gav oss omotiverad hajskräck, Cujo gjorde oss rädda för Sankt Bernardshundar, It gjorde clowner läskiga och Saw fick oss att se upp för psykopater som vill leka tortyrlekar med oss. Raden kan göras oändlig. Duellen fick jag rekommenderad för mig när jag övningskörde med mamma och det var nog tur att jag såg den efter att jag tagit körkortet, annars hade jag nervöst tryckt plattan i mattan varje gång jag sett en lastbil…
David Mann (Dennis Weaver) är på väg till ett möte när han kör ikapp och om en rostig lastbil med brandfarlig last. Snart kommer lastbilen farande förbi honom och lägger sig precis framför. Det hela urartar till en kamp där lastbilen hela tiden hetsar, utmanar och jagar den stackars David och olyckan känns aldrig långt borta. En uthållighetstävling utan dess like.
Historien som berättas är inte särskilt spännande eller intressant och man kan utan vidare störa sig på att det inte händer något. Kampen de två emellan är i princip statisk. Lyckligtvis är inte berättelsen alltid allt. Duellen är framförallt en uppvisning i filmmakande. Med fantastisk regi och kameraföring gör Stephen Spielberg en biljakt som är spännande, engagerande och fruktansvärt snygg. Och biljakter brukar vara så jättetråkiga i moderna filmer, så Duellen borde vara ett skolboksexempel. Och är man inte intresserad av sådant så är Duellen förmodligen ingenting att ägna sin tid åt, det finns mer skrämmande skräckfilmer om det är det man är ute efter. Jag ger den en fyra för dess filmteknik och för dess filmteknik endast.