När jag var yngre såg min film- och boksmak ut på ett lite annorlunda sätt om man jämför med nu. Skulle jag ha gjort en lista över bästa filmerna/böckerna jag sett skulle den förmodligen ha toppats av Star Wars-filmerna och Sagan om ringen-trilogin, vilket idag skulle vara otänkbart. Filmerna och böckerna är ju några år gamla så det kan näppeligen vara de som förändrats, nej, det måste vara i mig förändringen ligger och jag hoppas verkligen att förändringen är till det bättre, annars är jag på väg nedför en väldigt halkig backe.
Det ligger nämligen till såhär: jag är ruskigt besviken på både Star Wars och Sagan om ringen. Vad är det att vara besviken på, kan man undra och det är väl till viss del befogat. Jag är inte sådan att jag går och ältar besvikelser särskilt länge, men den här har jag burit med mig ett tag och jag hoppas att jag genom det här inlägget ska få lite ordning på mina ungdomsnördiga känslor inför det som av många anses vara det bästa inom respektive genre.
Om vi börjar med Star Wars-filmerna, både de nya och de gamla, så tyckte jag att det var det bästa och coolaste som fanns när jag var yngre. Jag drömde om att vara i universat och jag såg filmerna så ofta jag fick möjlighet – det blev aldrig för mycket. Många av de styrkorna jag såg då ser jag fortfarande – det är en fantastisk värld som skapats. Det hjälper dock inte om själva filmerna är – på sin höjd – medelmåttiga äventyrsfilmer. Det är filmhantverket som är dåligt och jag är besviken på, inte nödvändigtvis idéerna bakom. Insikten ledde till något jag kallar ”Star Wars-syndromet” vilket är, i korta ordalag: balla idéer, dåligt genomförda. Jag skulle aldrig drömma om att kalla filmerna favoritfilmer, men jag kan till viss del låta mig inspireras av dem i andra sammanhang.
Sagan om ringen är fantasy-genrens flaggskepp, något jag inte var sen att påpeka när jag var som mest inne i Tolkiens epos om hobbitarnas färd mot domedagsberget. Idag har jag väldigt svårt för att berömma Sagan om ringen-trilogin och jag skulle förmodligen inte komma mig för att rekommendera den till någon heller. Likt Star Wars finner jag utförandet skrattretande dåligt – ett språk på gränsen till oläsligt för dess omständighet och mossighet – men till skillnad från Star Wars finns det inte särskilt många häftiga idéer. Problemet här kanske är att Tolkien har lämnat efter sig ett arv som andra författare förvaltat mycket bättre och det har gjort att Sagan om ringen fastnat i sin egen tid utan att utvecklas. När Sagan om ringen-filmerna kom började jag rekommendera dem istället för böckerna, filmerna tar kortare tid att genomlida.
Problemet är tvådelat och jag har redan berört båda lite. Först så handlar det förstås om att jag personligen läst mer böcker och sett mer film, något som gjort att jag rimligen kunnat hitta mycket som jag anser vara bättre. Det är varken konstigt eller kontroversiellt att man ändrar smak ju mer bevandrad man blir inom film och litteratur (och egentligen alla typer av kulturyttringar). Jag är glad att jag inte är kvar där mitt 14-åriga jag var.
Det andra handlar om att både Star Wars och Sagan om ringen var banbrytande när de kom och likt Treasure Island har den varit avgörande för flera generationers förhållande till ungdomskultur. Det är filmer och böcker som spelar på ungdomars äventyrslusta och eskapism och arvet efter banbrytarna är svårt att bortse ifrån. Alla har vi varit unga (många, inklusive jag själv, skulle påstå att jag fortfarande är det) och kan utan större problem relatera till den typ av kultur man konsumerade som ung. Få vuxna skulle uppskatta David Eddings böcker men de får trots det hela barnkullar att börja uppskatta fantasylitteratur, vilket helt bygger på Tolkiens arv.
Så, min besvikelse är till viss mån befogad: jag ser inte Star Wars och Sagan om ringen på samma sätt som jag gjorde när jag var yngre. Gott så. Mitt problem är kanske att jag önskar att folk i allmänhet kunde gå vidare, släppa de här gamla stofilerna och förkovra sig i de många bättre alternativen som finns. Jag tror mig vilja göra en välgärning, men jag ska försöka lugna mig – det är inte min uppgift att bestämma vilken kultur folk ska konsumera eller gilla. Här finns dock nästan 150 tips på saker att börja med på resan bort från arvet.