Originaltitel: Vals Im Bashir
Regissör: Ari Folman
Manus: Ari Folman
Språk: Hebreiska, tyska, engelska och arabiska
Land: Israel, Tyskland, Frankrike och USA
Svensk premiär: 20 februari 2009
Längd: 90 minuter
Waltz with Bashir är en av de mest omtalade filmerna på senaste tiden. Man skulle kunna tycka att det är ett problem att kalla en tecknad film för dokumentär, men det förklaras – åtminstone delvis – genom en av de intervjuade som svarar (ungefär) ”Draw as much as you like. […] It’s fine as long as you draw, but don’t film.” på frågan om Ari Folman får rita den intervjuades son när denne leker i snön.
Lika mycket som det här är en film om kriget i Libanon på 80-talet är Waltz with Bashir en film om minnen och fruktansvärda händelser i allmänhet. Ari Folman som gjort filmen, brottas med att inte kunna minnas mer än brottstycken från hans insatser i kriget och de minnen han har är han inte säker på att han alls upplevt. För att reda ut vad han verkligen upplevt börjar han leta reda på folk som var med, vänner och andra soldater, för att höra deras versioner. Intervjuarnas anektdoter hjälper honom långsamt att veta mer och hjälper mig som tittare att förstå hur kriget var eller kunde vara.
Det tecknade formatet är intressant och på många sätt nödvändigt. Jag är övertygad om att den hade varit svår att göra lika äkta om den hade spelfilmselement när minnen och drömmar spelas upp. Jag är än mer övertygad om att man som tittare, och för den delen skapare, behöver en distans till vad som hänt och vad man diskuterar – en distans som det tecknade ger. Sen är inte bilderna alltid snyggast (det är en sanning med modifikation, hade bilderna varit stillbilder hade de varit skitsnygga, men det ser då och då konstigt ut när det rör sig) men de fungerar och tvärtemot vad man kan tro blir de aldrig en barriär mellan temat och att förstå. Många stycken är sagolikt vackra.
Waltz with Bashir är en viktig film. Konflikter mellan israeler och palestinier är inget nytt fenomen och samma saker som går igen här har gått igen på tidigare och senare och vad det ser ut kommer samma sak även hända igen många gånger i framtiden. Det är med stor medvetenhet Ari Folman visar att även om soldaterna kanske kan anses vara vinnare eftersom de stred för den sidan, men i slutänden är alla förlorare. Det är viktigt att komma ihåg. Det är lätt att jämföra Ari Folmans problem med de som Amos Oz visar upp i sina böcker och även om det kan vara svårt för böcker och filmer att förändra världen är det starkt av dem att försöka.
Waltz with Bashir är en tung film, men den förtjänar verkligen att ses eftersom den har så mycket att ge oss idag, oss som aldrig upplevt krig och vill förstå, inte nödvändigtvis hur det är, men vad det gör med oss.