Originaltitel: Cidade de Deus
Regissör: Fernando Meirelles och Kátia Lund
Manus: Paulo Lins och Bráulio Mantovani
Språk: Portugisiska
Land: Brasilien och Frankrike
Svensk premiär: 17 oktober 2003
Längd: 130 minuter
Rio de Janeiro är en stad med många problem vilka med all önskvärd tydlighet visas upp i Guds stad, en film som gång på gång prisats, inte bara för sin ärlighet, utan också för att det är en fantasisk uppvisning i filmproducerande.
På 70-talet har de barn som på 60-talet utsattes för de brutala gängens våld vuxit upp och bildat ett eget gäng, långt värre än sina föregångare och det hela har lett till ett gängkrig utan like. Mitt i det finns Rocket som hela sitt liv drömt om att bli fotograf trots att hans vänner och syskon fallit i gängmentalitetens grepp. Han kommer över en kamera och börjar så sakteliga fotografera vänner och tjejen han är intresserad av, men rekryteras snart till att fotografera ett av de stora gängens härjningar som så småningom går helt överstyr.
Det är en brutal verklighet som skildras men det är viktigt att komma ihåg att det görs med förståelse och med en hel del värme. Gängen bildas inte enbart ur hat och kriminalitet, det finns en djupt rotad samhörighet som gör banden mellan gängens medlemmar väldigt starka. Guds stad visar allt det här utan att egentligen döma. Kanske ses gängkrigen som ett symptom och inte som sjukdomen i sig. Oavsett vilket är det svårt att inte beröras av filmen.
Vad film- och berättarteknik anbelangar är Guds stad ett mästerverk. Den börjar med att en höna rymmer från Rockets familj och Rocket springer efter. Runt en krök och ut på en gata finner han sig mitt emellan de två gängens sista strid. Här spolas tiden tillbaka och Rocket börjar från början med att berätta hur det kunde bli såhär och hur han hamnade där. Det är effektfullt och Guds stad är fylld med liknande knep och snygga detaljer vilket gör den både viktig politiskt och intressant hur ett strikt filmperspektiv.
Guds stad är på alla sätt ett mästerverk som förtjänar de hyllningarna (och kanske fler) som den fått genom åren. Problemen lever kvar än och måste tydliggöras utan att döma. Den här filmen är verkligen rätt väg att gå och den är ett måste att se.