Som jag skrev i Att läsa nobelpristagare har jag även som ambition att läsa författare som ännu inte fått nobelpriset. En allmän (och orättvis) uppfattning är att nobelpriset delas ut till okända författare som bara snobbiga litteraturkritiker bryr sig om, därför vore det skojigt att ha föregått Svenska akademien och läst någon innan hon eller han fått priset. Men det är ju inte helt lätt, har jag märkt. Det verkar som att De aderton väljer författare efter vilka som inte nämns i diskussionerna. Ska man inte bry sig om diskussionen då? Jodå, det bör man nog göra.
För egen del brukar jag spana in Ladbrokes lista över odds. Där listas de femtio författare som har bäst odds att vinna (eller möjligen de 50 som är mest spelade) och år efter år återkommer vissa namn. Jag brukar spana in listan och anpassa min läsning någorlunda efter det. Inte helt, förstås, för även om både Bob Dylan och J.K. Rowling brukar stå med på listan tvivlar jag på att de har någon chans att kamma hem det åtråvärda priset. Jag har – jag vet inte om upptäckt är rätt ord – en hel del författare genom att kolla på förhandssnacket. Paul Auster har kommit att bli en av mina favoriter och det är väl förmodligen den person som jag mest unnar priset, men även Amos Oz och Haruki Murakami har visat sig vara riktigt stabila. Amos Oz är väl mitt stående tips tills dess han vinner.
Men många författare återstår att upptäcka. Pratar man poeter så diskuteras, förutom Tomas Tranströmer, bland andra Adonis, Ko Un och Les Murray. I och med att jag nyligen uppväckt mitt intresse för poesi har jag ambitionen att läsa dem framöver och kanske innan de råkar få nobelpriset. Prosaförfattare finns det ju otaliga. Från mer namnkunniga som Joyce Carol Oates och Cormac McCarthy till mindre kända Claudio Magris. Det finns en uppsjö att välja av, men frågan är ju hur stor den reella chansen är. Bara för att de diskuteras eller finns med på en lista över författare med schyssta odds behöver det ju inte betyda att det är någon Svenska akademien har i åtanke.
Oavsett – och kanske främst – har min jakt på ännu inte nobelpristagare fört med sig en riktigt bra sak: jag får väldigt mycket bra (läs: som jag gillar) litteratur läst och jag vidgar ju mina ännu något snäva vyer ytterligare. För att dra en sliten klyscha är det inte målet utan resan som är det viktigaste. När någon jag läst väl får nobelpriset så kommer det snarast vara en bonus.