Originaltitel: Herakles
Författare: Theodor Kallifatides
Utgivningsår: 2006
Tryckår: 2007
Originalspråk: Svenska
Sidantal: 318
Förlag: Albert Bonniers förlag
ISBN: 978-91-0-011560-9
Jag har hittills bara läst självbiografiska texter av Theodor Kallifatides, men det har jag rått bot på för så vitt jag kan förstå finns det inte särskilt mycket självbiografiskt i Herakles. I boken tar sig Kallifatides an myten om den grekiska gudasonen Herakles som, om någon nu missat det, utförde tolv stordåd, bland annat. Handlingen stämmer väl överens med de berättelser jag hört och det känns som att han håller sig till de etablerade myterna utan att lägga till något väsentligt – tvärtom tror jag han utelämnat många småsagor om hjälten. Tyvärr känns det lite uddlöst och jag kan inte låta bli att önska att han hade tagit sig lite mer konstnärlig frihet.
Styrkorna som Herakles (boken, inte huvudpersonen) besitter är huvudsakligen två. Theodor Kallifatides är, som Tommy Olofsson på Svenska dagbladet uttrycker det: ”en av de mest njutbara stilisterna inom modern svensk konstprosa.” Jag kunde inte sagt det bättre själv. Få hanterar det svenska språket med samma säkerhet som Kallifatides och det enbart gör Herakles värd att läsa.
Vidare tycker jag om sättet på vilket Herakles och hjälterollen problematiseras. Herakles varvar stordåd med vansinnesdåd och ena stunden blir han hyllad för att i nästa stund bli föraktad. Människans minne är kort och är eller blir man hjälte kan man i många fall få upprättelse. Det är inte nödvändigtvis en replik till dagens syn på vad en hjälte är, men det är svårt att inte dra paralleller till vår tid. En hjälte måste begå de nödvändiga brotten, säger Prometheus, och det kanske inte nödvändigtvis är sant, men det är likväl en god idé att fundera på vad det innebär idag. Juridiken är inte alltid enkel, men moralen är betydligt knepigare.
Herakles är, till syvende och sist, en rätt intressant bok som är väldigt välskriven – det är en njutning att läsa – men som med mytens ramar saknar en intressant kärna att utforska. Tyvärr känns det som att historierna om Herakles bara återberättas ännu en gång, fast med vackrare språk, när det kunde varit en ny vinkel eller en annan (personlig) tolkning av myten. Herakles är bra, men en bra bit från de högsta betygen.