Originaltitel: Yes man
Regissör: Peyton Reed
Manus: Nicholas Stoller, Jarrad Paul, Andrew Mogel och Danny Wallace
Språk: Engelska, koreanska och estniska
Land: USA och Australien
Svensk premiär: 19 december 2008
Längd: 104 minuter
Danny Wallace är rätt märklig och rätt rolig. För ett par år sedan fick han för sig att han skulle utforska hur man startar ett eget land. I Yes Man är det ett annat av hans sociala experiment som filmatiserats. Vad händer om man gör sig av med den negativa attityden och till fullo hänger sig åt att svara ja på allting, göra allt som kommer på förslag. Å ena sidan blir man förmodligen en rikare människa, å andra sidan är det direkt korkat och skadligt att inte tänka efter så fort man är förbi den första nej-spärren. Carl Allen (Jim Carrey) är lånehandläggaren som skyr aktiviteter och helst av allt ser på en hyrfilm. En dag stöter han på en gammal bekant vars liv förändrades efter att han gick på en Yes-konferens och han lyckas lura med Carl att prova. Efter en trevande inledning förändrar det även Carls liv.
Som ni vet är jag väldigt intresserad av tankeexperiment. Jag tror väldigt mycket på att man ska göra sig intresserad och entusiatisk och att man på så sätt kan hjälpa sig själv och därför faller det sig naturligt att jag blir lockad av Yes Man. Av någon anledning finner jag likheter till Skicka vidare och även om stämningen i de olika filmerna är helt olika är temat – att vidga sina vyer, delta i världen – detsamma. Det är inte utan att man blir lite sugen på att svara ja på allting framöver.
Yes Man är en komedi och som sådan är det faktiskt väldigt bra. Jag skrattar högt och känner mig alldeles varm inombords. Det är så det ska kännas att se på komedier. Jag ser inget större problem med att man genom humor kan locka folk att se utanför ramarna, tvärtom är det ett sätt så gott som något. Även om Yes Man knappast är moraliserande så har den ett budskap att delge oss som tittare. Uppfriskande variation i ett komediöverflöd som oftast handlar om tramserier.
Jim Carrey är en mycket speciell skådespelare (som jag någon dag ska ägna en egen artikel) och de som är oroade över att det ska vara för mycket Ace Ventura över filmen behöver inte vara oroliga. Han håller sig i skinnet och passar väldigt bra i huvudrollen. Hans roll liknar de i exempelvis Bruce den allsmäktige och Fun with Dick and Jane. Rolig men inte flamsig. Zooey Deschanel är som vanligt fantastiskt bra och agerar alltid med stor trovärdighet. Terence Stamp gör även han en stabil insats som ledaren över ja-sekten. Skönt laid back attityd.
Yes Man är en inspirerande och rolig film, farlig månne för det är inte omöjligt att man själv ger sig ut på ett ja-tåg efter att man sett den. Ni kan alltid börja med att säga ja när jag uppmanar er att se den. Det är ett bra första steg.