Jag är lite rädd för att det här ska bli något av ett tema, men efter det här inlägget får jag väl sluta att berömma och försvara dåliga saker. Det är nämligen såhär: få har väl undgått att det i förra veckan avgjordes en relativt stor musiktävling som i många kretsar har ganska dåligt rykte (trots det blir så många berörda eller störda av det). Det finns mycket jag tycker är extremt dåligt med Eurovision Song Contest och jag skulle kunna raljera och ondgöra mig över det hur mycket som helst (och jag har redan gjort det tidigare). Det känns dock föga konstruktivt. Istället tänkte jag lyfta fram de bidrag jag tycker förtjänar att lyftas fram, inte för att de var med i tävlingen utan för att det är väldigt bra musik, även utanför sitt sammanhang. Jag kommer främst ägna mig åt det musikaliska oavsett hur det gick för bidragen i tävlingen och för att lättare illustrera det hela länkar jag till Youtube-klipp med låtarna. Here goes:
Patricia Kaas – Er S’Il Fallait Le Faire
Det intressanta med det här bidraget är egentligen inte låten i sig, den är visserligen riktigt bra, men den illustrerar något jag tycker är intressant: det franska oglamorösa. Det är något lite skitigt över det här, det andas lite bakfylla och det är riktigt intressant. Jag gillar att det känns franskt utan att för den sakens skull vara stereotypt.
Regina – Bistra voda
Regina från Bosnien ska visst vara ett band med rockdivor och lite kanske det märks. Vissa säger att det är U2-inspirerat och kanske är det så. De politiska undertonerna finns, om än bara i estetiken, och medvetandet är det definitivt. Jag gillar hur låten växlar tempo och stil utan att det skär sig eller blir konstigt. Är allt bandet gjort i samma klass kan jag tänka mig att utforska det ytterligare. Riktigt riktigt bra är det i alla fall.
Urban Symphony – Rändajad
Rändajad är kanske den mest intressanta låten av de fyra jag kommer presentera här. Med sin suggestiva mystiska ton förtrollar den mig och tar mig med till en mörkare John Bauer-saga och jag vill följa med på den resan. Urban Symphony är ett band som gör något eget av den tradition som band som Apocalyptica återuppväckt, men tjejerna i Urban Symphony gör det många gånger bättre. Det är precis såhär modern stråkmusik ska göras.
Alexander Rybak – Fairytale
Om Urban Synphony skapade en saga så sjunger Alexander Rybak om den. Texten är visserligen söt men ganska banal (man kan fråga sig vilken text som inte är det), men sättet och glädjen sångaren utstrålar gör Fairytale till något alldeles speciellt. Stilen är lite svår att utröna och det är skönt att han har ett så pass eget ”sound”, han kör sin egen grej och man blir bara så glad av att höra det. Fantastiskt.
Är du allvarlig, Martin?
Javisst är jag det. Jag tycker att det är tråkigt att bra låtar kommer i skymundan för att de råkar vara med i Eurovision Song Contest. De blir uträknade på förhand av skeptiker (så som jag själv) och får inte den uppmärksamhet de förtjänar utanför tävlingen. De fyra presenterade låtarna är låtar jag på allvar gillar och skulle kunna tänka mig att lyssna på i vilket läge som helst. Både Urban Symphony och Regina är band som jag skulle vilja höra mer från dessutom. Trots alla dåliga bidrag i tävlingen finns det guldkorn.