Serie: Gängkrig 145
Originaltitel: Gängkrig 145
Manusörfattare: Jens Lapidus
Tecknare: Peter Bergting
Utgivningsår: 2009
Tryckår: 2009
Originalspråk: Svenska
Sidantal: 168
Förlag: Wahlström & Widstrand
ISBN: 978-91-46-21955-2
Den här recensionen är tudelad, precis som jag är när jag läser Gängkrig 145. Gängkrig 145 är ett samarbete mellan den ultrahaussade författaren Jens Lapidus och tecknaren Peter Bergting som vi känner igen både från serier och rollspel. Den ena gör ett fantastiskt jobb, den andra ett förskräckligt.
Jivan är syster till en av Albyvärstingarna, efter en utekväll blir hon våldtagen och hennes bror bestämmer sig för att hämnas. Detta är startskottet för ett gängkrig med ett trettiotal personer iblandande och mitt i detta finns en arbetsknarkande polis vid namn Martin Hägerström. Han vill lösa problemen men får liten eller ingen hjälp från polischefen som tycker att det vore bäst om gängen utrotade sig själva. Hur ska man lösa det här innan oskyldiga drabbas och förorterna jämnas med marken?
Historien som berättas är inte särskilt intressant eller engagerande. Jag vet ärligt talat inte vad den fyller för funktion, för jag kan inte låta bli att sitta och störa mig på hur den saknar trovärdighet. Problemet kanske är att Jens Lapidus – hur erfaren han än är av det han skriver – inte vet hur han ska förmedla det. Dialogen är verkligen urtramsig och det känns verkligen som en kulturkrock när Lapidus försöker skriva ghettosvenska. Gängkrig 145 hade varit betydligt bättre om det varit tejpbitar över all text.
Peter Bergting, å sin sida, räddar Gängkrig 145 från en total kollaps. Bergting är fruktansvärt säker på det han gör, han ritar snyggt och framförallt: han har en otrolig känsla för färger. Bilderna i sig är så pass bra att jag kommer på mig själv att sitta och njuta när jag väl slagit bort tanken på textinnehållet. Några av bilderna tillhör det snyggaste jag sett i serieväg, och det är riktigt roligt med tanke på att jag tidigare klagat på svenska seriers medvetna fulhet. Riktigt bra.
Helheten blir dock bara pannkaka. Trots Bergtings mästerverk förstörs det hela av Lapidus medverkan och jag kan tyvärr inte ge Gängkrig 145 annat än ett bottenbetyg, hur gärna jag än skulle vilja hylla Bergting.