Originaltitel: Tätt intill dagarna. Berättelsen om min mor
Författare: Mustafa Can
Utgivningsår: 2006
Tryckår: 2009
Originalspråk: Svenska
Sidantal: 297
Förlag: Månpocket
ISBN: 978-91-7232-060-4
Efter att Mustafa Can 2003 var med i radioprogrammet Sommar i P1 och pratade om sin familj (ett program jag lyssnat på i efterhand och tyckte var rätt ointressant och inte alls särskilt bra) blev han (eller Sveriges radios växel, om man ska vara petig) överöst med mail och telefonsamtal som tackade för ett bra program. Två år senare dog hans mamma Güllü Can och Mustafa börjar skriva boken om sin mor, om hur hon flyttade till Sverige och gick från att vara den klokaste och mest bildade kvinnan i sin by till att vara en främling som inte ens kan gå och handla själv i sitt nya land. Det är en rörande berättelse om identitet, självkännedom, familjeband och ärlighet som, om inte annat, givit Mustafa Can lite ro att skriva.
Boken har många plan, både berättar- och tidsmässiga. Visserligen är det Mustafa Can som berättar det mesta, men kvinnorna från mammas hemby får vid något tillfälle ordet, likadant får Mustafa Cans pappa utrymme att ge sin bild och sina tankar ord. Slutligen får även mamma Güllü komma till tals i en förmodat rent fiktiv del där hon sitter på andra sidan och skriver till Mustafa Can. Det är intressant med många vinklar och jag kan köpa det mesta, även om jag har lite svårt att tycka att det var bra att mamman fick slutordet. Tidsmässigt behandlar ju boken dels nutiden där Mustafa och hans syskon oroar sig för sin svårt sjuka mamma, dels hoppar det till Mustafas barndom och till tiden innan de flyttade till Sverige. På så sätt blir bilden ganska heltäckande.
Mustafa Can är ingen lysande berättare, men han lyckas på ett bra sätt belysa de krockar som blir när man flyttar till ett nytt land och ska försöka hanka sig fram utan språk och utan att ens veta hur en spis fungerar. Personligen hade jag tyckt det varit ett intressantare fokus än det rent biografiska som råder i Tätt intill dagarna.
Tätt intill dagarna är en bra bok, långt ifrån fantastiskt och jag blir inte så rörd som det sägs att man ska bli av den, men den är rätt intressant (betydligt bättre än hans sommarprogram) och definitivt värd tiden den tar att läsa.