Serie: Boltzius
Originaltitel: Boltzius
Manusörfattare: David Liljemark
Tecknare: David Liljemark
Utgivningsår: 2009
Tryckår: 2009
Originalspråk: Svenska
Sidantal: 361
Förlag: Galago
ISBN: 978-91-7037-443-2
Helbrägdagöraren Fredrik August Boltzius var, enligt bokens baksida ett ”original och en bibelfanatiker utan dess like. Barsk och enfaldig, men välmenande och godhjärtad.” I Värmland på slutet av 1800-talet gick han från att vara en enkel lumpsamlare till att bli en legend och en botgörare i Guds namn och även om han i ordets alla betydelser var en lurendrejare så vann han både uppmärksamhet och ära på sina läkande krafter, så pass att han fick träffa självaste kungen Oscar II.
I serieromanen Boltzius får vi dels möta den vitt kände Boltzius och se på hans underverk för de som ”hade troa”, dels får vi möta några av hans största kritiker, de som såg igenom dumheterna och hysterin, och som förstås möttes av spott och spe av de hängivna. Det utgör ungefär 100 sidor av de 361. Resten är omfattande noter, tidningsutklipp, bokreferenser till de källor David Liljemark använt för sin serie och även om det till en början är ganska intressant att följa noterna mer eller mindre ruta för ruta, blir det snart långt och för mycket.
Ingen av delarna står särskilt bra för sig själv. Serien är egentligen bara ett kik in i den religiösa hysterin, som att titta in i ett fönster, där allting utspelar sig utan varken historia eller intrig. Det är med andra ord ingen handling att tala om (nu är det förstås inte alltid nödvändigt, men jag tror det hade behövts här – stramare och mer konkret hade varit bra). Noterna är visserligen många till antalet, men de är inte fantastiskt djupgående så är man intresserad av Boltzius på ett mer akademiskt plan finns här inget att hämta, och utan serien blir noterna ganska onödiga. Tillsammans blir det dock för mycket. Frågan är väl egentligen vad Boltzius försöker vara – en serieroman eller en faktabok. Nu blir det ett mellanting som tyvärr inte är särskilt intressant.
Nedan följer ett exempel på seriestilen som, även om den inte är jättesnygg, fungerar rätt bra. Jag hade förstås föredragit ett utseende som var snyggt (fler författare och tecknare borde slå sig ihop för att göra serier) men det verkar ovanligt med det i svenska serier. Hur som helst är Boltzius en rolig idé, ett gediget arbete men inte särskilt spännande. Tyvärr.