Originaltitel: Dr. Horrible’s Sing-Along Blog
Regissör: Joss Whedon
Manus: Maurissa Tancharoen, Jed Whedon, Joss Whedon och Zack Whedon
Språk: Engelska
Land: USA
År: 2008
Längd: 3 avsnitt, 14 minuter per avsnitt
Dr. Horrible’s Sing-Along Blog är något så ovanligt som en science fiction skräckkomedimusikal-internet-serie i tre akter. Den har än så länge inte sänts i TV utan bara visats på internet, dock finns den på DVD i USA.[1. Den går inte att streama lagligt här i Sverige för av någon anledning har de begränsat det till USA. Har man inga skrupler tror jag dock den går att bevittna på YouTube eller ladda ned, men det har ni inte hört från mig.] Oavsett hur man kommer över den är serien dock ett måste för det är destillerad bästighet.
Serien handlar om Doctor Horrible (Neil Patrick Harris) som å ena sidan gör sitt allra bästa för att bli en superskurk och imponera på superskurkrådet så att han får vara med dem, å andra sidan är han fruktansvärt förälskad i Penny (Felicia Day) som han bara träffat vid tvättautomaterna. I ett av hans skurkaktiga dåd ska han stjäla en bil (med hjälp av en fjärrstyrningsmanick) men han blir stoppad av Captain Hammer (Nathan Fillion) som dessutom råkar rädda Penny och de börjar dejta till Doctor Horribles stora, snudd på oändliga, förtret.
Det kan tyckas till fånigt, och till viss mån är det kanske det, men fånigt behöver inte nödvändigtvis utesluta fantastiskt bra och det är just vad allting, från idé till produktion, är. Musiken är typiskt musikalig, men eftersom de inblandade vet vad de gör så blir det mycket bra. Låtarna är sköna och framförandet är gediget. Har man sett och uppskattat musikalavsnittet av Buffy – The Vampire Slayer bör man kunna få ut en hel del av den här serien. Annars också, förvisso, men speciellt då.
Det som är så grymt är hur bra blandningen faktiskt blir. Det är lite pulpigt med superskurkar och superhjältar, men samtidigt har Doctor Horrible ett vanligt liv som den osäkra bekräftelsesökande Billy som bloggar om sin jakt på status (vilket förstås leder till problem). Det är jättesynd om Billy medan Captain Hammer är en självupptaget gris. Dessutom känns musiken helt naturlig i sammanhanget. Märkligt att en sådan korvtårta kan bli så bra.
Neil Patrick Harris, mer känd som Barney i How I met your mother (en annan skön TV-serie), är riktigt bra, både i skådespel och sång. Men han ser ut lite som Gordon Ramsey med sin superskurklabbrock.[2. Vid närmare eftertanke och en del bildgooglande funderar jag på om det inte har varit meningen…] Det gör varken till eller från men det är en rolig observation. Även Nathan Fillion och Felicia Day är väldigt duktiga, medan Simon Helberg kanske är bra på det han gör, men det han gör är alltid dåligt. Lyckligtvis är han inte med särskilt mycket.
Dr. Horrible’s Sing-Along Blog givetvis värt de tre kvart det tar att se serien, för det är en fantastisk produktion.