Serie: The Umbrella Academy
Originaltitel: The Umbrella Academy: Dallas
Manusörfattare: Gerard Way
Tecknare: Gabriel Bá och Dave Stewart
Utgivningsår: 2009
Tryckår: 2009
Originalspråk: Engelska
Sidantal: 192
Förlag: Dark Horse Comics
ISBN: 978-1-59582-345-8
Första delen av The Umbrella Academy – Apocalypse Suite – slog ned som en bomb i serievärlden, åtminstone i min serievärld, för den bjöd på en fantastisk kompott av välskrivet och urflippat manus och underbara bilder av Gabriel Bá. Nu har andra delen – Dallas – landat och förväntningarna är snudd på oändligt höga, ska den nå upp till första delens genialitet? Ja, det gör den.
De sju superhjältebarnen är tillbaka och börjar sin märkliga historia med att slåss mot Abraham Lincoln-statyn som rest sig från sin stol i Lincoln Memorial och gett sig ut på bärsärkargång. Som ryktet gör gällande blev ju dock Lincoln mördad, så även här, och hela serien handlar därefter mer eller mindre om mordet på John F. Kennedy den 22 november 1963 i, just det, Dallas. Utgångsläget är dock inte det bästa, för de flesta i det forna Umbrella Academy har förfallit i någon form och de personliga tillkortakommandena måste övervinnas innan historien räddas.
Många av de surrealistiska inslagen är förstås svåra att redogöra för kortfattat och begripligt och än värre blir det när tidsresorna drar igång. Och som bekant är tidsresor inte helt lätt att ha att göra med i berättelser, men Gerard Way får det att fungera mycket väl. Visst finns det logiska luckor, men de är inte tillnärmelsevis lika omfattande som de hade kunnat vara. Tur är väl det, för det hade förmodligen kunnat förstöra väldigt mycket. Jag måste beundra Gerard Way för att han lyckas forma en unik historia som både engagerar och fungerar trots alla möjliga märkliga inslag som lätt hade kunnat bli väldigt dåliga. Han blandar historia med fantasi och tankarna för mig förstås till Neil Gaimans serier. Det är fantastiskt bra och jag kan inte längta mer efter tredje delen som visst går under namnet Hotel Oblivion.
Gabriel Bá fortsätter i samma stil som i Apocalypse Suite och då skrev jag ”Bilderna är gjorda av Gabriel Bá som, vad jag förstått, inspirerats av Mike Mignola. Mignolas stil är inte en favorit, men här och med Gabriel Bás förfining av det hela blir även bilderna mycket njutbara”. Det är fortfarande sant även om jag, om det alls är någon skillnad, tycker att Gabriel Bá här har lite mer egen karaktär. Det kan vara inbillning, men det känns så.
The Umbrella Academy: Dallas är precis lika bra som första delen, om inte bättre, och de som gillade första delen kommer knappast bli besvikna av den här fantastiska exposén i seriekonst.