Originaltitel: Englar alheimsins
Författare: Einar Már Guðmundsson
Översättare: Inge Knutsson
Utgivningsår: 1993
Tryckår: 2006
Originalspråk: Isländska
Sidantal: 221
Förlag: Natur och Kultur
ISBN: 91-27-10704-3
Jag läste nyligen Beatlesmanifestet av Einar Már Guðmundsson och tyckte då att boken var intressant, men jag var måttligt imponerad. Något saknades. Det var utan större förhoppningar på att Universums änglar skulle vara bättre som jag valde att läsa den, men min skepsis visade sig obefogad: här finns det som jag saknade i Beatlesmanifestet.
Universums änglar är en fiktiv självbiografi om den minst like fiktive Páll som efter sin egen död skriver om att vara ung, om att växa upp, om islänningar och om att vara schizofren. I unga år byggs sjukdomen upp och till slut pendlar Páll ut och in på sinnessjukhuset Kleppur tillsammans med ett par vänner. Jag har svårt att avgöra om det är såhär man blir schizofren, men det känns trovärdigt åtminstone som ett möjligt scenario och det känns rätt viktigt för läsningen. Det hade varit svårt att ta boken och handlingen på allvar om inget hade känts äkta eller möjligt. Jag tycker dock att Einar Már Guðmundsson gör det bra och han illustrerar både förvirringen och paranoian på ett sätt som jag kan tänka mig liknar hur det kan kännas. Evig misstänksamhet och stora svårigheter att tro att inte allting handlar om en själv, samt avslöjade vanföreställningar som man helt enkelt inte accepterar som vanföreställningar. Det är imponerande, för jag tycker inte heller att det känns tvingat humoristiskt eller allvarligt. Det bara är.
Det jag främst saknade i Beatlesmanifestet var magi och berättarglädje. Det finns lyckligtvis i Universums änglar. Inte i oändliga doser kanske, men lagom för att åtminstone tillfredsställa mig för stunden. Boken handlar inte bara om Páll utan han gör även sidospår och berättar om kamrater och släktingar vars historier i många fall är nästan lika intressanta som Pálls egen. Det är en energi i berättandet som gör mig sugen att läsa mer och sådant är alltid roligt.
Universums änglar känns som en betydligt roligare och intressantare bok än Beatlesmanifestet (som ni ser har jag svårt att sluta jämföra dem), men vilken som är mest representativ för Einar Már Guðmundssons författarskap vet jag inte. Än. För i och med Universums änglar är jag sugen på att läsa mer.