Hannu Rajaniemi, inläst av Scott Brick
10 h 53 min. Macmillan 2011 (2010)
Med tanke på hur styvmoderligt moderniteten behandlas av våra feodalherrar till techföretag nu känns den framtid som finske författaren Hannu Rajaniemi (f. 1978) målar upp i science fiction-romanen The Quantum Thief betydligt troligare nu än för 15 år sedan när den skrevs. I romanen har den tekniska singulariteten förstört jorden och försatt mänskligheten i ett eftermänskligt tillstånd med nya (förbättrade) livsformer som koloniserat övriga solsystemet under de efterföljande seklerna. Hjärnemulatorer och exominnen är vardagliga verktyg för interaktion och hemlighetsfulla sammanslutningar försöker utmanövrera varandra i jakten på kontroll. Mitt i detta gör gentlemannatjuven Jean Le Flambeur entré.
Eller snarare: sorti. Vi möter en av alla hans virtuella kloner i ett fängelse han delar med de övriga till dess att han löser ”fångarnas dilemma” och lär sig samarbeta. Han slipper det dock, då den bevingade Mieli lyckas befria en av hans kloner och ladda in den i en kropp (dock utan minnen) för att han sedan ska kunna hjälpa henne och hennes arbetsgivare mot det stora målet.
På annat håll försöker kommissarien Isidore Beautrelet fånga dem som olagligen laddar upp mänskliga personligheter när ovan nämnde Le Flambeur korsar hans väg. Det blir en katt-och-råtta-lek med många förvecklingar.
Rajaniemi har i The Quantum Thief lyckats bygga en originell science fiction-värld som inte med enkelhet låter sig ringas in. Transhumanism och ryska filosofer, fantasirika termer och lite kvantfysik, saker jag inte riktigt har koll på innan men som går fint att bara acceptera och flyta med i. Lite på samma vis som i (den smått fantastiska) Gideon the Ninth (2019) finns det under all yta en andlöst spännande, eventuellt något mer konventionell, äventyrsberättelse. Just så som det borde vara.
The Quantum Thief lämnar också läsaren med många frågor som vi borde vara angelägna att ställa i dag när sanningar och minnen är begrepp som tycks vara under förhandling och manipulationen sker rakt framför våra ögon.
Rajaniemis roman är den första i en trilogi, något som fick mig som inte läser överdrivet mycket science fiction att tveka. Det var inte alls nödvändigt. The Quantum Thief fungerar utmärkt fristående och är väl värd att läsas för sin fantasirikedom, fläkt och för att rymden behöver en figur som Jean Le Flambeur.