Originaltitel: Hey Dolly
Författare: Amanda Svensson
Utgivningsår: 2008
Tryckår: 2009
Originalspråk: Svenska
Sidantal: 157
Förlag: Norstedts
ISBN: 978-91-1-302032-7
Min väg till Hey Dolly var allt annat än rak. Jag läste om den, blev nyfiken. Jag glömde bort den och läste om den igen i och råkade glömma bort den en gång till. Det var inte förrän några i min klass diskuterade den och rekommenderade den som jag till slut tog mig för att skaffa den och läsa den, och det är jag inte alls missnöjd med.
Bokens handling utgår från Dolly, en tjej i övre tonåren som brottas med alla problem och tankar som man har i just den åldern (för alla tonåringar är likadana!). Hon vill vara fri, självständig och stark och samtidigt vill hon inte vara ensam och söker sig ständigt till andra. Samtidigt är hennes värld väldigt liten, hon bryr sig främst om sig själv och om hon någon gång mot förmodan bryr sig om någon annan har hon svårt att visa det. I och med att Dolly är berättare är det skönt att hon är betydligt bättre på att sätta ord på sina känslor i boken än vad hon är på att visa dem. För boken är väldigt välskriven, autentisk utan att bli banal. Även om tonårs-Dolly ligger väldigt långt ifrån mig har jag inte svårt att sätta mig in i hennes verklighet tack vare Amanda Svenssons skildring. Det charmigaste är kanske att boken är mycket subjektiv. Dolly är inte en ärlig berättare som framställer allting som det är eller var, hon betraktar sina fantasier som om de verkligen hände och hennes uppdiktade rockstjärna behandlas i många fall mer som en människa än många av hennes andra bekantskaper. Det sista man ska göra är att lita på Dolly.
Trots hittills idel lovord känns det som att någonting saknas. Jag har svårt att sätta fingret på exakt vad, men jag tror att det handlar om att under ytan, under det fantastiska språket och inne i Dollys innersta rum saknas det substans. Jag kan inte finna någon stabil grund på vilken boken är byggd och därför känns det lite tomt nu när jag läst färdigt den. Det är dock ett mindre problem än vad det borde vara. Hey Dolly är väldigt bra och mycket läsvärd och jag tror att man kan ha stor behållning av den även om man är långt bort från Dolly, för alla har vi nog en liten, liten Dolly inom oss.