Saad Z. Hossain, inläst av Fajer Al-Kaisi
16 h 48 min. Scribd Audio 2020 (2017)
Jag är bortskämd med bokserier där första delarna kan läsas fristående. Ninefox Gambit (2016), Trekropparsproblemet (2008) och The Quantum Thief (2010) har alla varit tydliga inledningar på serier som ändå känts avslutade nog att jag inte behövt läsa vidare om jag inte känt för det. Likaså Gideon the Ninth (2019) även om den är så brutalt bra att det var omöjligt att motstå fortsättningen. Mycket sällan trillar jag in i Sagan om ringen-serier där det egentligen är en bok uppdelad i fler delar, snarare än fristående böcker som hänger ihop. Därför har jag lite svårt att sy ihop mina tankar kring den bangladeshiske författaren Saad Z. Hossains (f. 1979) roman Djinn City.
Hossain tar sin inspiration ur den arabiska andevärlden när han bygger upp sin berättelses kosmologi. Jämte människorna lever djinner, men de bara verkar, inte syns, och bland människorna finns det särskilda sändebud, magiker som fått privilegiet att röra sig mellan de olika domänerna. Till den här världen föds Indelbed och han växer upp i ruinerna av en en gång välmående familj, där övriga släkten ser honom som vanskapt och korkad, knappt värd att ödsla sin uppmärksamhet på. Trots det engagerar sig hans kusin och faster när Indelbed sugs in i djinnernas intriger och försvinner utan spår och Indelbeds pappa visar sig vara en försupen magiker som försatts i koma.
Om Indelbed eller kusinen Rais är huvudpersonen är lite svårt att svara på, Hossain bemödar sig inte riktigt med att följa de berättelseformer jag är van vid och vad som till en början ser ut att vara en coming of age-historia i urban fantasy-skrud växlar till att bli något annat, eventuellt mer vuxet och märkligt. Samtidigt är det emellanåt lite väl klyschigt och svårt att bry sig nämnvärt om figurerna. Världen de befolkar är däremot ljuvligt beskriven, en fantasirik tolkning av djinnernas odödliga och statusstyrda liv och den effekt de kan få på människor och mänsklighet. Eventuellt finns här någon parallell till ett klass- eller kastsystem som jag har för dålig insyn i för att kunna avkoda.
Men Djinn City hade kunnat vara en habil äventyrsberättelse i en makalös värld, underhållande och fartfylld om än lite skönt avig. Så känns det dock inte. Den tar nämligen inte slut. Eller ja, orden tar slut, men ingenting knyts samman, avslutas eller ens leder vidare till något. Det är oerhört frustrerande och jag trodde att det berodde på att den fortsätter i del två men, och här är det märkliga: det verkar inte så av vad jag kan läsa mig till. Delarna beskrivs som fristående och den följande delen, Cyber Mage (2021) ska utspela sig år 2089 med en ny uppsättning figurer. Och även om jag gillar världsbygget vet jag inte om jag kommer engagera mig nog för att läsa ytterligare en del som kanske inte avslutas ordentligt den heller.