Satirikern och multikreatören Charlie Brooker har i serien Black Mirror skapat en dystopisk framtidsskildring som saknar motstycke. Brooker själv beskriver seriens avsnitt såhär: ”[T]hey’re all about the way we live now – and the way we might be living in 10 minutes’ time if we’re clumsy.”
Black Mirror består av två säsonger på tre avsnitt styck. Första kom 2011 och andra 2013. Avsnitten är helt fristående och har det gemensamt att de visar ett samhälle som är likt vårt, men där någon detalj — en detalj som vi redan jobbar hårt med — är uppskruvad. Det är lätt att se sambandet, det är lätt att se vägen dit.
I första hand problematiserar serien vår sensationslystnad i kombination med vårt förhållande till tekniken. I första avsnittet blir Storbritanniens premiärminister utpressad via Youtube, i ett annat är alla ungdomar placerade i en talangjakt.
Seriens täta stämning kryper in under skinnet och lämnar mig antingen illamående eller förbannad. På ett bra sätt. Black Mirror är i det närmaste den ultimata katalysatorn för tankar och diskussioner. Därför — mina vänner — tycker jag att ni ska se serien nu. Sedan lär vi oss något av det. Tack.
Fredrik Edin har också skrivit om Black Mirror och det var den artikeln som fick mig intresserad av serien från början.