Marlene Nourbese Philip
78 s. The Mercury Press 1997 (1991)
Multiordkonstnären Marlene Nourbese Philip (f. 1947) bjuder — vilket nog, trots allt, inte är rätt ord — i Looking for Livingstone på kanske den mest utmanande läsupplevelsen på länge. Med en blandning av poesi och prosa följer hennes berättare i David Livingstones (1813—1873) fotspår när han påstår sig upptäcka Afrika, en föresats som Philip och många andra med all rätt ifrågasätter.
Romanens undertitel, ”An Odyssey of Silence”, är den främsta nyckeln till att börja låsa upp denna mångfacetterade bok. Berättarens resa tar hen till en rad olika kulturer i Afrika, alla är de anagram av det engelska ordet ”silence”, tystnad. Hos dem ges hon en inblick i vad tystnaden kan vara och hur den förhåller sig till de maktanspråk som Livingstone och hans likar gjort på deras hem. Vissa möter hen med ord, andra helt utan och ytterligare några utsätter hen för prov och prövningar. Till slut, efter många miljarder år, kommer så hen fram till den berömde Livingstone, och bokens absoluta höjdpunkt, jämte besöket i tystnadens museum, är samtalen och uppgörelsen med ”upptäckaren”.
Insprängt mellan kapitlen finns poesi, ytterligare en dimension till berättelsen i sig naturligtvis, men också ett sätt att angripa de huvudsakliga temana, makt och tystnad, om vilka allt i grunden handlar om.
Boken är lika delar ursinne och klarsyn — i den mån de alls är motsatser vilket inte nödvändigtvis är säkert — och jag kan inte låta bli att ryckas med. Detta trots att Looking for Livingstone är långt ifrån en bok som tar emot läsaren med öppna armar. En sak är dock säker, jag kommer återkomma till Looking for Livingstone. Jag kommer läsa om den och jag kommer tänka på den, skriva om den fler gånger. Förr eller senare kanske jag även kommer att nå några andra insikter om den, men just nu är den främst en unik upplevelse. Mer kan jag inte begära.