Shaun Tan
128 s. Arthur A. Levine Books, 2006 (2006)
Jag läste Shaun Tans (f. 1974) ordlösa serieroman The Arrival för flera år sedan (tydligen utan att skriva om den) och tyckte att den var bra, utan tvekan, men fastnade vid dess yta. De fantastiska bilderna på konstiga saker — jag gillar konstiga saker — räckte då för att jag skulle bli helt såld. När jag nu genom jobbet tagit mig tid att fördjupa mig i den ytterligare framkommer en annan läsning, en läsning som inte är konstig utan extremt aktuell och väldigt vanlig.
Berättelsen handlar om en man som under något sånär ordnade former packar sin väska och lämnar sin partner och sitt barn för att söka lyckan på andra sidan havet. Han gör det, med viss tvekan och stor längtan, för till syvende och sist är det för att de alla ska få en bättre framtid undan det kaos som hotar. Men trots en lyckad seglats och ett något styvmoderligt men ändå ett välkomnande, är tillvaron inte enkel. Tvärtom, inget kommer gratis och han är utelämnad åt goda viljor i ett stadsbild fylld av symboler han inte förstår. Är den lyckliga framtiden bara en illusion?
De konstigheter som jag uppskattade men inte lade någon större tanke vid när jag läste första gången är själva nyckeln till genialiteten i The Arrival. Genom obegripliga system och skriftspråk bortom det vi läsare känner igen får vi inte bara se världen genom huvudpersonens ögon utan också genom ögonen hos alla dem som lämnat sina hemmiljöer för ett annat land. När kulturer krockar och språkbarriärer reses så tvingas man som främling trampa vatten. Ritar jag en säng kommer jag kanske bli förstådd, men någon trygghet i språket eller igenkänning i grundläggande funktioner finns inte. På så sätt är Tans absurditeter en direkt spegel av den tillvaro som många migranter befinner sig i.
Ordlösheten bidrar ytterligare till just detta. Bilderna är var för sig mästerliga, och genom skickligt nyttjande av storlekar och färgskalor får ett annars svårtillgängligt format både rytm och energi. Små bilder i rad ger ett snabbt flödande narrativ som plötsligt vänds mot en ensam stor och kontrasterande bild. I vissa stunder glömmer jag att det inte är text jag läser. Så gripen blir jag av bokens berättartekniska kvaliteter.
The Arrival kan tyckas svårgenomtränglig och kanske kräver den flera genomläsningar och eftertanke. Den är helt klart mödan värd och dess tema är synnerligen aktuellt, inte minst i dessa dagar. I slutänden bidrar Tan med en i dessa dagar sällsynt vara: hopp.