488 s. Solaris Books 2020 (2014)
Att Europa och, ja, hela världen upplever en turbulent tid nu (för somliga har den varit väldigt länge) står bortom tvivel. De många krigen utanför Europa, inte minst det i Syrien, tydliggjorde vilka som ville stärka gränserna och stänga ute de människor i nöd sökte sig hit. Ett av många sätt att hantera detta är genom litteraturen. Brittiske författaren Dave Hutchinson (f. 1960) tecknar i romanen Europe in Autumn ett porträtt över ett migrationens och splittringens Europa filtrerat genom en nära framtid. Skriven som den är, innan “flyktingkrisen”, sätter den vår världsdel i ett nytt ljus och gör boken högintressant.
Nå, i Hutchinsons Europa har de flesta av kontinentens länder fallit i bitar, lämnat utrymme för stadsstater med sina egna lagar och idéer om hur en nation styrs och vad den kan vara. En nation är ett tåg som åker mellan Moskva och Iberiska halvön. Vad som återstår av EU och Schengen är inte helt tydligt. Ambitionen, kanske? Hur som helst! Den estniske kocken Rudi jobbar på en restaurang någonstans i det som en gång var Polen. Han har kämpat sig dit efter åratal av svabbade golv och diskade tallrikar, och han är bra på det han gör. Ändå lockas han av äventyr som kanske inte är så äventyrliga som han hade hoppats, och trasslas in i spionintriger och dubbelspel, kidnappningar och nya identiteter som tar honom fram och tillbaka i Europa för att ta reda på vad som egentligen finns under allt det vi kan se med blotta ögat.
Hutchinsons världsbygge är oerhört imponerande, först och främst. Det Europa han presenterar känns genuint, men samtidigt så pass främmande att romanen klassas som science fiction, vilket den nog är för en särskild definition av begreppet. Tankarna förs, åtminstone delvis, till Johannes Anyurus Ixelles (2022) eller för den delen datorspelen Disco Elysium (2019) och Zero Parades: For Dead Spies (2026). De är alla historieskrivningar för framtiden, inte självklara profetior men åskådliggör de många sår, läkta och oläkta, som våra samhällen fortfarande inte riktigt vet hur de ska förhålla sig till (och kanske aldrig kommer komma underfund med). Hantverksmässigt är Europe in Autumn väldigt inspirerande.
Samtidigt som den flirtar med science fiction-genren så är det inte det minsta tveksamt att det rör sig om en spionroman. På gott och ont. Hutchinson håller ett högt tempo rakt genom romanen och stackars Rudi råkar ut för en hel rad händelser han inte förstår sig på alls, till en början. Lyckligtvis går inte Hutchinson i fällan att göra allting sådär tramsigt hårt som det gärna blir (däremot så är de kvinnliga karaktärerna lite för lätta att räkna …). Om första delen av boken befinner sig nära Rudi dras han allt längre från läsaren ju bättre koll han får på situationen, en resa från att vara en romanfigur i centrum till att vara ett rykte och nästan en vålnad. Det är tjusigt utfört.
Autumn in Europe lyckas samtidigt vara liiiite för lång och ha lite för abrupt slut, men givet att det är en del i en serie med delvis fristående böcker, är det ett milt klagomål, för på det hela taget är Hutchinsons roman både inspirerande och oemotståndlig.