Emil Ferris
386 s. Fantagraphics Books 2017 (2017)
Berättelsen om seriealbumet My Favorite Thing is Monsters är nästan lika fantastisk som berättelsen inuti.
2002 fick Emil Ferris (f. 1962) nilfeber och blev förlamad från midjan och nedåt och förlorade rörelseförmågan i sin högra hand. Eftersom hon frilansade som illustratör och tecknare var detta inte helt bra för hennes karriär. Eller? Några år senare skrev hon ett manus om en lesbisk tjej som skyddas av ett transbarn med drag av Frankensteins monster. Det blev en förlaga till serien, vilken på samma gång blev just den träning hon behövde för att återfå motoriken i högerarmen. Nästan 400 sidor bedårande vackra bilder om en flicka vid namn Karen som växer upp i 1960-talets Chicago och som älskar monster.
Karen bor med en religiös mor och kringflackande bror. Hon är utstött och mobbad och hittar sina egna strategier för att klara sig igenom det. Monstren skänker henne trygghet och när hennes granne ovanför, Anka Silverberg, hittas mördad får hon något att göra. Hon tar sitt block och en rock och blir privatdetektiv på eget bevåg, gör vad hon kan för att lösa fallet och klampar samtidigt in både i familjens egna hemliga rum och rakt ut i ett vuxenliv som inte alltid är så skonsamt mot den som varken kan eller vill passa in.
Blocket, ja, det spelar en central betydelse, för hela My Favorite Thing is Monsters är målat som på ett linjerat spiralblock och bara det skänker viss stämning till berättelserna. Därutöver är hela boken tecknad med skraffering, vilket är ett finare ord för att med parallella och korslagda streck bygga upp bilder. Det är vanligt på kartor och det är vanligt i etsningar, men med Ferris hand ser det snarast ut att vara gjort med en såndär häftig fyrdelad kulspetspenna alla kompisar hade men inte en själv. Det är så enkelt, samtidigt otroligt detaljerat och väluppbyggt.
Ferris befinner sig hela tiden i dialoger. Med konsthistorien, med historien i allmänhet, med populärkultur och med den frigörelseprocess som under 1900-talet (och för all del även fortfarande) skaffat fri- och rättigheter till de som tidigare stått utanför det vita samhället. Det är tydligt att My Favorite Thing is Monsters är gjort med allt detta i åtanke, utan att stirra sig blind på omgivningen. Även om väldigt mycket får plats på 400 sidor är berättelsen sin alldeles fantastiska egna.