Sara Lundberg
128 s. Bokförlaget Mirando 2017 (2017)
Sommaren 1910 på en bondgård i jämtländska Hammerdal föds en flicka som döps till Berta. Så som livet var på den tiden uppfostrades hon till att ta hand om hemmet, inget annat var viktigt, inget annat var för flickor. När hennes mamma blev sjuk i tuberkulos lades ännu större ansvar på hennes axlar. Men Berta, hon vill bara måla, det livet som är tänkt för henne skaver djupt i henne. Om konstnären Berta Hansson (1910—1994) handlar Sara Lundbergs (f. 1971) Augustprisvinnande Fågeln i mig flyger vart den vill.
Boken är en varmt illustrerad berättelse om Bertas ungdomsår med den sjuka mamman som är hennes största stöd, och om processen att slå sig fri och leva ett liv hon kan stå för. Hemmagörat läggs på henne och en dag får hon nog och bränner vid maten på spisen till pappans stora ilska. De korta textstyckena blir som dagboksanteckningar och mycket tycks också baseras på Hanssons egna dagbok.
I det upplysande efterordet av Alexandra Sundqvist beskrivs också den ambivalens som Berta kände även efter det att hon tilläts fara iväg. Fågeln i mig flyger vart den vill är en kvinnlig konstnärs uppvaknande, men trots att titeln mer eller mindre Hanssons egna ord är det svårt att se att hon faktiskt flög vart hon vill. Djupt präglad av uppväxten tycks hon hela tiden slitits mellan å ena sidan att slå sig fri och den frihet hon till slut tilläts, å andra sidan lojaliteten till familjen, till gården, till normerna.
Sara Lundbergs berättelse står klart på egna ben, fungerar bra att läsa som barn- eller ungdomsbok, men bör även kunna hitta en vuxen publik och med Sundqvists efterord blir det en mer komplett biografisk skildring (även om Hanssons liv och konstnärskap rimligen inte kan till fullo beskrivas på dessa få sidor). Jag förstår varför Fågeln i mig flyger vart den vill tilldelades Augustpriset och den landar väl bland biografierna för barn och unga om normbrytare och pionjärer.