John Williams
288 s. Vintage Books 2012 (1965)
Den amerikanske författaren John Williams (1922—1994) var knappast okänd av sin samtid, men efter att han tilldelats National Book Award 1973 för Augustus (1972) verkar han ha levt en ganska lugnt, eller åtminstone inte så utåtriktat, liv fram till att han dog av andningssvikt 1994. På 2000-talet fick hans böcker ett uppsving med både nytryck, översättningar och hyllningar. En av de böckerna som omtalades mest var Stoner.
Boken behandlar William Stoners liv från födseln 1891 till att han dör drygt 60 år senare. Som enda barnet på en gård i Missouri är det i det närmaste självskrivet att han ska ta över familjens arbete. Men de unga har möjlighet att studera och hans far hittar ett agrikultur-program som han övertalar Stoner att läsa. Men på University of Missouri i Columbia kommer den unge studenten motvilligt i kontakt med litteraturvetenskapen och blir, ofrånkomligt, överväldigad. Utan att berätta något för föräldrarna ändrar han kurs och blir sedan kvar på universitetet fram till pensionen.
Stoner är en mycket stillsam bok och trots potentiellt omvälvande drama kring relationer, föräldraskap, i den akademiska världen och till slut sjukdom håller både huvudpersonen och den allvetande berättaren en distans till händelserna som inte ska förväxlas med ointresse (förutom när det uttryckligen är av ointresse). Berättandet påminner inte så lite om det i Paul Austers mastodontroman 4 3 2 1 (2017), utan twisten och utan att nå upp i riktigt samma höga nivå.
Genomgående fokuseras på hur obekväm och oerfaren Stoner är i sociala situationer, åtminstone till en början. Hela hans äktenskap byggs kring en känsla av nej nej nej men samtidigt kan huvudpersonen inte identifiera att det är något konstigt med det. Allt eftersom arbetar han trots allt upp en stark integritet som kanske skyddar honom i en hård värld både när och fjärran.
De stillsamma rörelserna, det rika men ändå distanserade språket gör Stoner till en ovanlig berättelse som nog förtjänat den renässans den fick, även om det ibland är tydligt att tiden gått.