Barbara Kingsolver
600 s. Faber and Faber 2013 (2012)
Jag har länge sökt litteratur med klimattema som inte är dystopier. Jag fann The Overstory (2018) och golvades av den för nästan precis ett år sedan. Och nu är det dags igen, den här gången är det amerikanska Barbara Kingsolver (f. 1955) som sveper undan benen på mig med sin Flight Behaviour. Här möts miljö och klass i en mycket mänsklig roman.
Dellarobia Turnbow söker en flyktväg. Hemmet som svärföräldrarna byggde på nåder i hålan i Tennessee, fattigdomen och den sävliga maken hon gifte sig med när hon blev gravid som sjuttonåring har blivit för trångt för den nu tjugoåttaåriga hemmafrun. Hon söker äventyret, en man hon ska träffa i skogen, men istället för honom ser hon något, som ett eldsken genom den milda vintern, tusentals och åter tusentals monarkfjärilar. De brukar inte vara där.
Svärföräldrarna som äger skogen planerar att skövla och sälja den, kontraktet är nästan skrivet, men som ett mirakel, ja, det beskrivs faktiskt så i det religiösa samhället, har fjärilarna kommit för att rädda den. Och det var Dellarobia, fjärilskvinnan, som kände på sig att de var där.
Därifrån rullar det på. En forskare vid namn Ovid Byron ställer sin husbil på tomten och tillåts inreda ett laboratorium i en lada. Hans ankomst öppnar en helt ny värld för Dellarobia, en som varit stängt för henne. I samhället har inte klimatförändringarna accepterats, ingen forskning i världen har kunnat tränga igenom övertygelsen om att det är bortom mänsklig påverkan. Det är heller inte en historia som säljer särskilt mycket lösnummer, men både Ovid och snart Dellarobia inser att monarkfjärilarna inte ska vara där, att något står väldigt illa till, att det är förändringar i deras livsmiljö som fått dessa migrerande insekter att flyga vilse, och att de kommer dö om vintern kommer på riktigt.
Miljöaspekten är tydlig i Flight Behaviour. Ovid framstår som forskningens fanbärare, om än motvillig sådan. Det är dock tydligt, trots hans ödmjukhet, att han inte förstår människornas tillvaro i området han hamnat i. Han är seriös i sin gärning, men frustrerad och ledsen över att det inte tycks spela någon roll vad han gör eller säger. Att det råder mer eller mindre fullständig konsensus rörande människans påverkan på klimatet verkar inte spela någon roll för utvecklingen i stort.
I andra änden finns Dellarobia och framförallt hennes familj. De har varit fattiga i generationer. Det hör liksom till när man bor där de bor. Inga flyktvägar finns (Dellarobia var på väg till college när hon blev gravid och planerna grusades trots att de råkade ut för missfall). Den skövlingsbara skogen är pengar på kontot, men om Gud har skickat fjärilarna är det åtminstone något som behöver diskuteras.
Tydligast blir klassfrågan när en miljöaktivist kommer till området för att informera om hur man kan minska sin ekologiska fotavtryck. Han ställer en rad frågor — Hur ofta flyger du? Hur ofta äter du på restaurang? Planerar du dina bilfärder? — och svaren avväpnar honom. Det är ingen som har råd att flyga, ingen som har råd att gå på restaurang, ingen som har råd att inte planera sina bilfärder in i minsta detalj. Gång på gång är hans frågor inte applicerbara på Dellarobias situation. Det är inte de fattiga som står för de största ekologiska fotavtrycken, det är de rika. Det är företagen.
Samtidigt är framtiden villkorad. Vi måste tillsammans sätta press för att få till förändring. På det sättet tycker jag att Flight Behaviour har ett utrymme att fylla. Kingsolver visar att klimat och klass samtidigt hör ihop och inte automatiskt är kompatibelt.