Joanna Macy & Chris Johnstone, i översättning av Maria Estling Vannestål & Sanna Hellberg, inläst av Maria Lyckow
8 h 3 min. Vide förlag 2020 (2012)
Nu kom visserligen en pandemi emellan, svåra ekonomiska tider väntar på det, men bakom lurar klimatförändringarna. Virus och lågkonjunkturer kommer av allt att döma vara som en ljum sommarbris i jämförelse. Hur ska man då känna något hopp? Hur ska man överhuvudtaget orka? När jag ser mina barn drabbas jag ofta av en stor sorg över att deras värld nog, något underdrivet, riskerar bli rätt dassig.
En sak filsofen Joanna Macy (f. 1929) och läkaren Chris Johnstone (f. 1962) trycker på i sin bok Aktivt hopp är att bejaka sorgen och sätta den i ett sammanhang. Med stöd i ekologi, buddhism, hjältesagor, psykologi och andlighet har de utformat en metod, kallad just aktivt hopp, för att med mod och medkänsla kunna möta de kriser som redan nu breder ut sig över jorden.
Djupekologi är perspektiv på världen som Macy fördjupat sig i och det bygger på alltings inneboende värde oavsett om det är av instrumentell betydelse för mänskligheten. Det ställer människan ur centrum och gör oss till en del av helheten. I Aktivt hopp är det en viktig grundpelare både för att klargöra författarnas position och för att placera metoden i ett sammanhang. Är man fastmurad i sitt antropocentriska perspektiv kommer man nog få svårt att ta till sig Macys och Johnstones metoder.
Med det sagt är har jag själv svårt för andlighet vilket trots allt är en uttalad del av Aktivt hopp. Jag är inte intresserad av en religiös vinkel för då kan vi gott räkna med ett liv efter detta oavsett vilken planet vi lämnar efter oss, men om man förstår det som en låt-oss-kalla-det ekologisk andlighet, buddhistisk snarare än något annat, kommer man närmare det Macy och Johnstone verkar stå för. Det finns hur som helst ett mått av, ursäkta uttrycket, flum som jag får kämpa med jämka med min syn på världen.
Aktivt hopp är en spännande bok, men det är en metodbok och jag tror att det gör sig allra bäst i studiecirkelform. Då går den att läsa, diskutera och det blir lättare att göra processen till ett verktyg där man själv står.