Kristoffer Leandoer
394 s. Natur & Kultur 2020 (2020)
Det är inte omöjligt att om jag hade läst Kristoffer Leandoers (f. 1962) essäsamling Längta hem, längta bort innan nobelprisen delades ut 2019 så hade jag kunnat gissa rätt även på Peter Handke. Nu var det ju inte möjligt eftersom boken gavs ut efter det att Leandoer fullföljt sitt uppdrag som extern ledamot i Svenska akademien. I essäsamlingen, hur som helst, lutar han sig inte bara mot Handke utan mot många författare som tagit avstamp i flykten från något, till något. Resultatet är en nästan för lärd samling texter om litteratur på litteraturens eget villkor.
Med Leandoers perspektiv tar sig flykten många olika uttryck. Rent bokstavligt, flykt hem, flykt bort, författarens tillvaro i exil. För vissa författare, Vladimir Nabokov och Henry James exempelvis, tycks kräva sitt utanförskap som bränsle för sitt författande. Andra, som Marilynne Robinson, visar genom sitt författande hur flykten ändrar skepnad beroende på vem man är. Ytterligare något, Shirley Jackson, låter hela sig uppgå i en stationär flykt, kanske av ett febrigare slag som aldrig finner ro.
Över de nästan 400 sidorna som Längta hem, längta bort spänner över lyckas Leandoer blanda högt och lågt. Fy mig att jag säger så, men själva texterna suddar effektivt ut gränser som av hävd funnits där sedan tidigare. J.R.R. Tolkien får samma varsamma och uppmärskamma läsning som Oscar Wilde. John Williams och Ovidius samsas med Ursula K. Le Guin, C.S. Lewis och T.S. Eliot. Tiden flyter liksom samman när flera tusen år av litteraturhistoria avhandlas utifrån detta ganska vidlyftiga tema.
Att Leandoer är beläst och har koll på sitt ämne råder inget tvivel om och jag sveps med i texterna på ett sätt som gör mig närapå avundsjuk. Jag vill kunna lika mycket, se litteraturen med samma glasögon, som när Neo i Matrix (1999) plötsligt ser världen i kod. Emellanåt har Leandoer så bra koll att vissa referenser från ingenstans får utgöra okommenterade bisatser. Ett namn, ett verk, en strömning, sedan borta igen.
Längta hem, längta bort förtjänade sin augustnominering och för den som uppskattar att läsa om litteratur kan jag å det varmaste rekommendera den. Det finns mycket att kroka i, mycket att utforska och läsa vidare om, många titlar som åker upp på läslistan, många aha och åhå att ta med sig när man läser annat. Mycket mer kan man inte begära av essäer av detta slag.