Åsa Liabäck, inläst av Anja Lundqvist
8 h 36 min. Printz Publishing 2021 (2021)
Jag erkänner direkt, feelgood är inte en genre jag är särskilt bevandrad i, men ibland måste men kliva ur sin comfort zone (och nu ska det väl erkännas att det finns mer vågade saker att utmana sig med än att läsa feelgood, men ändå). Jag kan inte tänka mig ett bättre tillfälle än nu när Åsa Liabäck (f. 1977) debuterar med I hjärtat av Ådala som utspelar sig på ett koloniområde i Linköping.
Anna är 35 år, rasad ur ett förhållande och på någon form av kontrollerat känslomässig botten, vad passar då bättre än att köpa en kolonistuga? Inte mycket, och det skulle säkert grannarna på området tycka, åttioplus-Ragnar som är händig och frisk, både medicinskt och fläktmässigt, skilda Margareta som börjar komma till ro med tanken på att det inte är så dumt att vara själv fast man närmar sig de 60. Livet på området lunkar på, med konflikter om ordning och sedlighet, kärlek och något som närmar sig hat, ungdomlighet, ålderdom och allt däremellan.
Liabäck har ett rikt persongalleri med figurer som klivar rakt in i hjärtat på olika vis, och dynamiken dem är både smörjmedel och hög friktion. Jag kan inte värja mig riktigt för deras småkonspirerande, pysslande och omtanke. Stämningen när människor ska samsas om det egna på ett litet område är fint fångat och detta kryddas med hemligheter, missförstånd, svagheter och allt det som ryms inom människor.
Jag har inte mycket att jämföra med, det ska erkännas, men I hjärtat av Ådala talar ändå till mig på något vis. Det är käckt på exakt det sätt jag förställer mig att det ska vara, och hade det varit en romantisk komedi på film (vilket jag är något mer bevandrad i) hade jag känt mig som hemma. På det sättet tror jag Liabäck har skrivit en bok som står sig fint mot konkurrensen och som jag med varm hand kan rekommendera till dem som frågar mig om en bra feelgood-roman att läsa.