Åsa Stenwall
317 s. Scriptum 2020 (2020)
Att skriva är att ge jaget en röst — och att söka efter det som har format jaget. Att skriva är att längta bort och längta hem samtidigt. Att skriva är att vara på väg, utan att veta vart.
Jag tror många författare (och en hel del kritiker) skulle nicka instämmande. Skrivande är långt mer än handlingen att placera ord efter varandra i en följd som kanske, eller kanske inte, kan bilda en helhet, men samtidigt är det skrivna ordet, med en granskande blick, värt att stanna upp vid, alldeles oavsett dess ursprungliga syfte. Det, om något, visar Åsa Stenwalls essäbok Ta plats.
I sedvanlig essäistisk ordning råkar Stenwall i dialog med många vitt skilda, levande eller döda, människor vars närvaro slår an en ton. Hon dyker djupt hos Peter Sandström, Karin Erlandsson, Catharina Gripenberg, Vladimir Nabokov och Agneta Pleijel bland många andra. Varsamt tar hon deras verk och placerar i ett sammanhang som låter mig som läsare både begripa och lockas vidare. Jag kan inte säga att jag är särskilt bevandrad i deras författarskap, men Ta plats får mig att veta mer. Ändå är det bara en liten del av boken, den del som inte riktigt bränner till på egen hand. Titlarna, författarna och sammanhanget blir inte nödvändigtvis större av texterna.
Riktigt intressant blir det framförallt när Stenwall på riktigt tar spjärn mot den österbottniska marken, samtidigt som hon tittar på brukstexter och dagbokens framväxt. Som exempel tar hon sig själv, men framförallt sin pappa som på oklara grunder började föra dagbok som barn och lämnade lådvis med fyllda anteckningar efter sig. En sökande pojkes ord blir till en ung mans och så vidare. Det är ett pågående sökande som inte, framförallt, är litterärt. Hur många sådana texter måste inte finnas på vindar? Eller för den delen ha gått förlorade? Vad skulle vi kunnat se om vi alltid anlade Stenwalls varsamma perspektiv på utkantens texter. Därom går bara att spekulera till den dag man själv får chansen att dyka in i texter som inte var för vem som helst att läsa. Det är en ögonöppnare att ta med sig ur Ta plats.