George R. Stewart
279 s. New York Review Books 2021 (1941)
På svenska Oväder, i översättning av Elsa Thulin Ljus (1942)
Minns du Gudrun? Eller Katrina? Förmodligen, för stormarna rev stora sår, den förstnämnda i Sverige och den andra runt Mexikanska golfen. Kanske hade de varit svårare att minnas utan namnen och traditionen att döpa stormarna med namn kommer från amerikanske författaren George R. Stewart (1895—1980) och hans roman Storm, vars huvudperson, om man nu får uttrycka det så, är en storm döpt till Maria.
Under tolv dagar växer sig Maria stor, lamslår stora delar av västra USA och försvinner sedan. Enorma mängder snö faller, vägar stängs, personer försvinner och dör, men stormen är obeveklig, så som de har en tendens att vara. Dag för dag får vi följa Maria och människorna i dess spår, däribland en namnlös meteorolog som döper stormen, snöröjningschefen, någon trafiksamordnare, personen som är ansvarig för dammarna i området och en rad andra, förhållandevis ansiktslösa personer. Deras makt är begränsad, de behöver bara hänga i, men det är lättare sagt än gjort. Huvudpersonen är stormen, men ändå blir Stewarts berättelse full av nyanser, motsättningar och vändningar. För att vara så distanserat som det ändå ter sig kommer man som läsare förvånansvärt nära många gånger. Stormen blir påtaglig, och det är inte ens huvudsakligen på grund av all väderdata.
Nej, Storm känns trots sina 70 år som en modern roman, om än möjligen svår att sälja in på en modern bokmarknad. Tilltalet är piggt och anslaget är så framåtblickande. Tekniken för att mäta och följa ett oväder har visserligen förändrats, men konsekvenserna är i mångt och mycket desamma och framförallt sätter det ljus på människans litenhet. Maria beskrivs som ett oväder av normal storlek som träffar olyckligt, men om Stewart redan då såg framför sig hur stormarna skulle öka i antal och kraft låter jag var osagt. Något sedelärande är det kanske, eller skrämmande, som om det är den här maktlösheten som väntar i en framtid med mer och mer extremväder som det vi nyligen sett i Gävle och Centraleuropa.
På sitt sätt hade jag kunnat tänka mig en remake på den med väderballonger och data från jordens alla hörn som på bråkdelen av en sekund flyttas till ett väderinstitut, men vi är ändå chanslösa. Det finns en rening här någonstans mellan sidorna i Storm och det känns märkligt att inte den översatts på nytt eller givits ut igen. Det tycker jag gott att den förtjänar.