Sandi Toksvig
346 s. Trapeze 2020 (2020)
2016 tog Elena Favilli och Francesca Cavallo världen med storm genom Godnattsagor för rebelltjejer. Välkända och förhållandevis okända kvinnor som gjort avtryck i historien presenterades i korta berättelser anpassade för barn. Det var en rimlig reaktion på det faktum att mängder med kvinnor skrivits ur historien eller orättfärdigt skymts av en man när genombrott eller bragder presenterats. När jag läser Sandi Toksvigs (f. 1958) Toksvig’s Almanac får jag lite samma känsla.
Toksvig skriver ett stycke om en kvinna som har någon koppling till varje dag på året: Paula Modersohn-Becker föddes 8 febuari 1876, kejsarinnan Chabi dog 20 mars 1281 och 23 april 2007 blev Barbara Hillary första svarta kvinna att nå Nordpolen. Upplägget lämpar sig väl för långsam läsning i all sin lärorikhet. Själv började jag med boken på årets första dag och tjuvläste de sista delarna för att hinna recensera den innan året var slut. Det känns som att boken skulle kunna gå att användas på ett bättre sätt än att bara avsluta dagarna med som jag gjorde, något som gör kopplingen till datumen starkare.
Hur som helst är det ett jättejobb Toksvig gjort och hon försöker lyfta personer från hela världen och från många olika tider vilket är uppfriskande i fråga om representation, även om man självklart alltid kan göra mer, leta bredare, dyka djupare. Det är trots allt personer ur ett västeuropeiskt eller nordamerikansk sammanhang som dominerar.
Ändå är det en ganska tillbakalutad inställning. Toksvigs personliga tilltal och humor skapar mer känslan av ett samtal som gång på gång råkar hamna på ungefär samma ställe. Det gör inget alls, det är varken mästrande eller föreläsande, vilket nog hade blivit tradigt i längden. Snarare hade det nog varit väldigt otoksvigskt om så var fallet.