Yan Ge, i översättning av Jeremy Tiang
314 s. Tilted Axis Press 2020 (2006)
Det är mycket möjligt att en av årets först lästa böcker också kommer vara en av årets häftigaste läsupplevelser, nämligen Strange Beasts of China av kinesiska Yan Ge (f. 1984). Helt klart är att det är en bok att bära med sig, originell och med ett djup som tycks omöjligt och samtidigt stimulerande att försöka nå, och jag hade enormt svårt att lägga ifrån mig den.
I vad som verkar vara en (ännu mer) dystopisk version av Kina, en bit in i framtiden, har en icke namngiven författare och cryptozoolog börjat beskriva de bestar som finns i staden Yong’an. Det finns sorgsna bestar, dödlägesbestar, bestar som frodas och många fler. Alla liknar de i stort människor, men vissa har gälar, andra har fjäll mellan tårna eller skelettbitar utskjutande ur knäna och de har alla egna sätt att leva sina liv. Varje best har sitt eget kapitel, men mellan dem löper en löst hållen berättelse om författarens jakt på svar kring vad som händer med bestarna hon möter, ibland påhejad, ibland motarbetat av hennes före detta lärare och dennes nya student.
Yan Ge gör bestarna färgstarka och levande och de ter sig unika, samtidigt som illusionen ibland rämnar, som om en bildruta då och då ersätts med en spegel. De människolika bestarna, sina egenarter till trots, smälter samman och Strange Beasts of China blir snarast en diskussion om identitet och i synnerhet i relation till förtryckande system som hanterar egenarter på sitt alldeles egna vis.
Romanen lyckas på så sätt diskutera många saker samtidigt, eller uppmanar åtminstone läsaren att vidga sitt tänkande kring en rad olika teman: mellanmänskliga relationer och statliga ingripanden i förhållande till identiteter de främsta. Det är, utan att överdriva, ett tecken på stor litteratur och det skulle förvåna mig ytterligt om Strange Beasts of China inte blir en bok jag kommer att återkomma till på olika sätt framöver.
Läsmässigt kunde inte 2022 fått en bättre start.