Hilary Mantel, i översättning av Jesper Högström, inläst av Angela Kovács
26 h 7 min. Storyside 2013 (2009)
Wolf Hall av den brittiska författaren Hilary Mantel (f. 1952) är nog av många ansedd som en av de främsta historiska romanerna som skrivits, trots det och trots att jag i någon mån är åtminstone delvis professionellt intresserad tog det lång tid att ta mig an detta mastodontverk (som följs av För in de döda (2012) och Spegeln och ljuset (2020)). Jag är dock glad att jag till slut tog mig för det, för den är verkligen något alldeles extra.
I Wolf Hall får vi följa smedsonen och statsmannen Thomas Cromwells krokiga väg till att bli kung Henrik VIIIs närmsta man i England under början av 1500-talet. Den unge Cromwell kunde lika gärna blivit ihjälslagen av sin far men kom undan med blotta förskräckelsen och via fraktarna på Themsen tog han sig ut i Europa där krig rasade och avtal slöts. I synnerhet det senare måste väl anses vara Cromwells stora styrka, ett munläder utan like och ett sinne för hur man ska hantera andra människor, så väl kungligheter som vanligt folk. Väl tillbaka i England, utbildad advokat, blir han kardinal Thomas Wolseys högra hand, ett uppdrag han tar på största allvar även när kardinalens heder skjuts i sank. Det är en lojalitet som inte går obemärkt förbi och när Henrik VIII gör allt för att skilja sig från Katarina av Aragonien och gifta sig med Anne Boleyn är det just en sådan man kungen söker.
Cromwells liv är kantat av tragedier och Mantel målar upp ett porträtt av en man märkt av sitt förflutna och, vad viktigare för berättelsen är, vars talanger inte har något att sätta emot det som skett. Ryktet om honom sprids som en löpeld, en man som kan prata sig ur alla situationer och som, trots sin ringa börd, skulle kunna sluta som kung av England om han var på det humöret. Det är han inte. Det är något annat som driver honom, något annat än titlar eller rikedomar, status och makt. Exakt vad är något av romanens nerv.
Mantel har ett alldeles särskilt tilltal (inte helt olikt Elisabeth Åsbrink) som gör att ett stycke tungrodd historia blir nästan lättsam. Det är förstklassigt dramatiserat och rymmer både en god dos humor och mycket svärta. Det blir aldrig tråkigt eller långsamt, det är bara väldigt bra rakt igenom. Överraskande bra, vill jag nästan påstå utan någon egentlig grund. I kategorin klassiska historiska romaner tillhör Wolf Hall verkligen de allra bästa.